söndag 30 maj 2010

Ett parti man känner igen

Debattartikel publicerad i NA den 29 maj 2010

I en ledare 24/5 skriver Nerikes Allehanda att väljarna ska kunna känna igen Kristdemokraternas familjepolitik till valet i höst. Det är också vår avsikt. Kristdemokraterna ställer familjens frihet att själva utforma sin vardag mot politikens pekpinnar. Vårdnadsbidraget är ett medel för att ge föräldrar möjligheten att själva anpassa sin barnomsorg efter barnets behov.

Kristdemokraterna var inte ensamma om att driva en sänkning på beskattningen för drivmedel i valrörelsen 2006. Det etablerade mediesverige deltog i bensinskatteupproret som rasade runt om i landet. Vi har under mandatperioden gått med på en höjning men motsatt oss fortsatta höjningar. Klimatvinsterna av förändringar i drivmedelsbeskattning har stått i skuggan av fiskala vinster där finansdepartementet tacksamt mjölkat bilister.

Klimatvinsterna av en förhöjd drivmedelsbeskattning kommer i huvudsak när förnybara drivmedel står som alternativ för konsumenterna. Där haltar verkligheten i dagsläget. Det behövs därför tydliga strategier för biogasdrivmedel och deras introduktion på marknaden.Vi ser till exempel hur biogasen har potential långt bortom de veka 3 TwH som en statlig utredning nyligen förutspådde till 2020.

Det finns en tendens hos NA men också hos andra bedömare att främst identifiera Kristdemokraterna utifrån vårt engagemang för sociala frågor. Mandatperioden har dock sett kristdemokratiska statsråd leda den omfattande omregleringen av Apoteket och försäljningen av statliga företag i ett osäkert finansklimat. Svenska statens upphörande i rollen som sprittillverkare borde vara bekant för de flesta.

NA efterlyser ett kontinuerligt budskap från Kristdemokraterna. Vi har en tydlig kontinuitet så till vida att vi fortsätter betona vikten av ett samhälle som tar parti för de som saknar röst. För dem som bor utanför tunnelbanans räckvidd eller föredrar att själv utforma barnomsorgen efter sitt barns behov. Vid några tillfällen har detta myntats som en politik för verklighetens folk. Jag håller med.

Lars-Axel Nordell, riksdagsledamot (KD)

Lars-Axel Nordell vid Tillgänglighetsmarschen i Örebro den 29 maj 2010

Jag har sedan drygt ett år tillbaka fått förtroendet att företräda invånarna Örebro län i Sveriges riksdag. Därmed har jag tagit med mig mer än 20 års erfarenhet av sjukvårdspolitik och handikappolitik till socialutskottet där jag är Kristdemokraternas talesman i folkhälso- och handikappolitiska frågor.

Den kristdemokratiska politiken är förankrad i en människosyn som utgår från människans lika och okränkbara värde och som samtidigt erkänner att alla människor är olika. Utifrån sina egna villkor ska alla ha rätt till delaktighet och gemenskap i samhället.

Vi menar att graden av funktionsnedsättning är en följd av samhällets oförmåga att gå människor med funktionsnedsättning till mötes.

Tillgänglighet får aldrig betraktas som ett särintresse utan ska ses som ett allmänintresse. Vi vill se generella åtgärder före särlösningar. Att vi har färdtjänst får aldrig leda till minskad tillgånglighet på våra tåg och bussar.

Tio år efter startskottet för en den nationella handlingsplanen för ”ett samhälle tillgängligt för alla” står vi nu här på Stortorget i Örebro och konstaterar att det inte räckte med välformulerade och ambitiösa planer.

En titt i backspegeln visar att det faktiskt inte hände särskilt mycket konkret de första åren. Mycket snack och lite verkstad kan man säga. Det gick riktigt sakta i början och trots att regeringen tillsammans med SKL lyckats öka tempot i slutspurten kommer vi inte att nå målet detta år.

En undersökning från 2008 visar att nio av tio kommuner hade åtgärdat mindre än hälften av uppenbara hinder. Många myndigheter har också halkat efter i tillgänglighetsarbetet.

I Örebro län är det fem kommuner som svart på undersökningen och enl SKL kommer dessa kommuner inte att nå målet detta år.
I Örebro och Karlskoga kommer högst 75 procent av de enkelt avhjälpta hindren att vara åtgärdade.

Regeringens skrivelse ”Uppföljning av den nationella handlingsplanen för HK-politiken och grunden för en strategi framåt” kommer att behandlas i riksdagen nästa vecka.

Syftet är att skapa en samhällsgemenskap med mångfald som grund där personer med funktionsnedsättning blir fullt delaktiga i samhällslivet. Det är en femårig strategi som ska bygga på nedbrutna delmål och en tydlig uppföljningsstruktur och en årlig totalredovisning.

En bra metod som används i allt fler sammanhang är sk Öppna jämförelser, der medborgarna kan jämföra allt ifrån operationsköer till resultatet av livsmedelsinspektioner vid restauranger på den egna orten.

För att kunna mäta tillgänglighet måste lämpliga index tas fram med ett antal tillgänglighetskriterier. Genom öppna jämförelser kan sedan resultatet presenteras kommunvis. I dag har en tredjedel av landets kommuner guider på internet som beskriver tillgängligheten på olika platser och lokaler.

Under den allmänna motionstiden lämnade jag in en motion som krävde översyn av fördelningen av statsbidrag till vardagstolkning för döva. Eftersom statsbidraget delvis baseras på invånarantal och inte utifrån antalet brukare får vi i Örebro län minst per tolkuppdrag trots att behoven är störst här. Vi får 1.000 kr mindre per tolkuppdrag än Gävleborg som får mest.

I veckan fick jag det efterlängtade beskedet att det blir en ny översyn med syfte att få en rättvisare fördelning av statsbidraget.

Kristdemokraterna har sedan länge efterfrågat en lag mot diskriminering av funktionshindrade och en utredning har gjorts som blev färdig nu i vår.

I veckan som gick kom det efterlängtade beskedet att Alliansregeringen har för avsikt att komplettera diskrimineringslagstiftningen med ett förslag till hur bristande tillgänglighet kan betraktas som diskriminering. Förslaget kommer inom kort att sändas ut på remiss.

Till sist: Min förhoppning är att en sådan diskrimineringslag inte ska behöva fälla någon för diskriminering. Jag är övertygad om att själva förekomsten av lagen kommer att sätta ett ökat tryck på det svenska samhället att genomföra full tillgänglighet.

onsdag 12 maj 2010

Medborgarna är ingen skattkammare!

Nu ska hela svenska folket ha deklarerat sina inkomster för året som gått. Självklart ska vi alla hjälpas åt att finansiera den gemensamma välfärden via skatten. Men Alliansen har visat att det går att hushålla med utgifterna så att skatten kan sänkas. På det sättet stannar mer pengar hos dem som tjänat ihop dem.

Numera är det enkelt att deklarera. Flera miljoner har redan gjort det via mobilen eller internet. De har accepterat Skatteverkets förtryckta privatekonomiska uppgifter med en enkel signatur. Andra yrkar på avdrag för resor till och från arbetet, uthyrning av delar av bostaden etc.

Den 19 september går svenska folket till val för att rösta fram en regering som ska styra landet de kommande 4 åren. Vänsterkartellen står för en syn på medborgarnas inkomster som något som staten har rätt att godtyckligt disponera. Denna syn delar inte jag. Staten äger inte medborgarnas löner. Varje skatteuttag som görs ska vara väl motiverat och visa på respekt för medborgarnas pengar.

En annan grundläggande inställning jag har är att skatt ska betalas efter bärkraft. Vi ska gemensamt och solidariskt bära den börda som vår gemensamma välfärd kräver.
Men alla ska inte betala lika mycket. Högavlönade ska betala mer än lågavlönade.
Kristdemokraterna och Alliansregeringen har under mandatperioden genomfört fyra jobbskatteavdrag, två pensionärsskatteavdrag och ett tredje ska införas den 1 januari 2011. För en person med en månadslön före skatt på 22.000 kronor, innebär skattesänkningarna ytterligare 18.000 kronor i plånboken per år, varje år.

Därför är jag glad att Alliansen genomdrev jobbskatteavdraget, ett avdrag först och främst inriktat på låg- och medelinkomsttagare. Varje månad får nu dessa inkomstgrupper ett extra tillskott i plånboken av de pengar som de har slitigt hårt för, och som rättmätigt tillhör de själva. Alltför höga skattenivåer inkräktar på den enskilda personens och familjens rätt och ansvar att förverkliga grundläggande värden och livsmål.

I kontrast till detta står oppositionens huvudlösa iver att spendera varje krona staten har sparat och ser medborgarna som en skattkammare som de bara kan ösa mer och mer ur. Det skramlar högt på vänsterkanten, men det ekar skrämmande tomt.

Lars-Axel Nordell (kd)
Riksdagsledamot Örebro län