Är spårtaxi något för Örebro?

Nyligen besökte vi i Riksdagens trafikutskott en intressant försöksanläggning i Uppsala. Där demonstrera- des hur spårtaxi som går på pelare ett par meter över marken kan användas i stadsmiljön, som ett komplement till tåg, bussar och personbilar. På bilden syns Kristdemokraten Annelie Enocson som fick göra ett provåk.

Miljövänligt
Om vi ska lösa framtidens kollektivresor på ett miljövänligt sätt är det vikigt att vi lyfter blicken och ser nya lösningar.

Regeringen är intresserad av att hitta lämpliga kommuner för förprojektering inför ett eventuellt uppförande av pilotbana med spårtaxi. Kanske spårtaxi skulle vara något för Örebro att prova? En spårtaxi skulle bättre kunna knyta ihop Wasastan med Centrum eller kanske göra det lättare att ta sig mellan Universitetet och Centrum. Om det finns intresse skulle stationer skulle kunna finnas inne på större varuhus och gallerior, t.ex. på Krämaren i Örebro.

Spårtaxi fungerar så att resenären via en datorskärm väljer vart hon ska. Inom några minuter kommer en spårtaxi, ett litet eldrivet förarlöst fordon med plats för 2 till 6 personer. Resan följer ett spår som monterats längs husfasader eller som går på pelare ovanför marken eller som går längs tunnlar.

Halverad restid
Resenären åker till sin destination utan några stopp på vägen. Restiden halveras i jämförelse med dagens bussar och automatdriften pekar också mot mycket lägre driftskostnader än för konventionella system.

Spårtaxi är även ett säkert transportmedel. I Sverige dör årligen cirka 500 människor i trafiken. I hela Europa är siffran 40 000. Miljontals människor skadas, många allvarligt. Men under de 30 år spårtaxi använts i USA har det inte inträffat en enda allvarlig olycka. Spårtaxi används idag på London Heathrow flygplats och i Kalifornien, USA. I Kalifornien har spårtaxi transporterat över 60 miljoner människor i 30 års tid.

Folkbildning för demokratins skull

Idag debatterade vi folkbildning i riksdagen och jag fick föra Kristdemokraterna talan i debatten. Jag konstaterade att allt sedan den legendariske nykterhetskämpen och riksdagsmannen ”Oscar Olsson med skägget” genomförde den första studiecirkeln år 1902 har folkbildningen varit ett viktigt redskap för svensk folkrörelse och för demokratiutvecklingen i vårt land.

Folkbildning syftar till att på ett demokratiskt och jämlikt sätt få medborgarna att ta till sig ny kunskap och nya värderingar. Folkbildningens unika roll ligger framförallt i dess pedagogik, dess demokratiska roll och dess kunskapssyn. Folkbildningen ska vara fri från statlig styrning och frivillig för deltagarna.

Plus 490 mkr till folkbildningen
Alliansregeringen valde att höja det statliga anslaget till folkbildningen med 490 miljoner till 3,2 miljarder kronor, vilket också den rödgröna oppositionen sade sig vara nöjd med. Däremot krävde Socialdemokraterna i en motion statliga åtgärder för att förmå kommunsektorn att också höja sina anslag till folkbildningen.

Som Kristdemokrat framhöll jag att vi slår vakt om det kommunala självstyret och att det är upp till varje kommun att bestämma nivån på folkbildningsanslaget. Samtidigt markerade jag att kulturpolitiken och folkbildningen är viktiga pusselbitar i det kommunala och regionala utvecklingsansvaret och i dess utvecklingsstrategi. Detta kommer också till uttryck i den portföljmodell som förespråkas i den nyligen presenterade kulturutredningen.

Visst är det oroande när kommuner inte anser sig ha råd att prioritera folkbildningen. Det finns också exempel på kommuner som visserligen anslår pengar men som avskaffat långsiktiga, förutsägbara bidragssystem till folkbildningen för att istället stödja kortsiktiga enskilda insatser som studieförbunden gör och som ibland inte ens behöver vara folkbildning.

Annan folkbildning ger flexibilitet
Vänsterpartiet efterfrågade anpassningar av bidragsregler för att bl a åstadkomma en större åldersintegrering. Vänstern hade tydligen missat att det är just för att tillgodose dessa behov som ”Annan Folkbildningsverksamhet” införts som ett viktigt komplement till cirkeln.

Och utifrån den enkla tumregeln ”korta, långa, unga och många” kan valet av denna verksamhetsform motiveras där en studiegrupp antingen möts vid ett enskilt tillfälle, eller att verksamheten pågår mer än i 40 veckor, eller där deltagarna är under 13 år, eller där antalet deltagare är över 12 personer.

Imponerande Kristdemokratiskt inflytande i Skåne

Var nyligen med kulturutskottet på studieresa till Skåne.

Eftersom Kristdemokraten Rolf Tufvesson är Regionråd och Ordförande i regionens kulturnämnd var det Rolf som hälsade välkommen och höll i presentationen av Region Skånes kulturpolitik. Det är intressant med ett så starkt Kristdemokratiskt inflytande i kulturpolitiska frågor i en så stor och betydelsefull region som Skåne.

Länsstyrelsen och landshövding Göran Tunhammar hade intressanta föredragningar med bl a besök i Uppåkra med de urgamla kulturhistoriska fornlämningarna.

Vi besökte även Helsingborg och Dunkers Kulturhus där Kommunalrådet och Kristdemokraten Birgitta Södertun hälsade välkommen och berättade om kommunens kultursatsningar tillsammans med kulturnämndens ordförande Anders Lundström (kd)

Med Inlandsbanan Sveg-Östersund

När Mats Odell tillträdde som kommunikationsminister 1991 var Inlandsbanan inte bara nedläggningshotad. Ljussignalerna

BILDTEXT: INLANDSBANANS VD ULF ELIASSON OCH LARS-AXEL NORDELL

var redan nerplockade när Odell skrev det första avtalet med inlandsbanan AB och gav den möjligheter att leva vidare och utvecklas, och det har den gjort.

Idag sker, förutom en omfattande godstrafik och turisttrafik under sommarhalvåret från Mora upp till Narvik och Hurtigrutten till Trondheim samt morgontåg till Östersund och söderut till

Mora igen. Dessutom har inlandsbanan persontrafik under helgerna på sträckan Sveg-Östersund.

Nu skulle Lasse Eliasson och jag ta oss till Östersund och partiets distriktsstämma, där jag skulle tala och vad var lämpligare än att ta inlandsbanan från Sveg till Östersund.

Inlandsbanans vd Ulf Eliasson (han är inte släkt med Lasse Eliasson) mötte upp vid rälsbussen i Sveg och kl 08.00 avgick tåget denna underbara vintermorgon till Östersund. Under resan bjöd vd på kaffe och macka och berättade om inlandsbanan och vilka utvecklingsmöjligheter som finns när det gäller såväl gods- som persontrafik.

När etanoltillverkningen i Sveg kommit igång i full skala har de för avsikt att transportera etanolen med inlandsbanan till Östersund. Då blir det än viktigare att staten kan förstärka banans bärighet på sträckan Sveg-Brunflo för att klara ett boggitryck på 22,5 ton mot dagens 20,5.

Var Salixkungen Kristdemokrat?

För hundra år sedan satt Kyrkoherde S.J. Enander från Lillhärdal i Härjedalen i Sveriges riksdag. Han kallades Salixkungen, pga sin forskning och kartläggning av videväxter.

Ser man till de frågor som Enander brann för kan man inte annat än konstatera att han varit Kristdemokrat om han levat idag. För det första var han före sin tid och planterade något av en energiskog utanför prästgården i Lillhärdal som fanns kvar ända till 60-talet, en unik genbank av salix som saknar motsvarighet i världen.

Tre viktiga frågor
Enander valde ut tre viktiga frågor med tydlig Kristdemokratisk profil som han drev i riksdagen. För det första ställde han sig på de små skogsägarnas sida där många genom det sk baggböleriet förlorat stora ägor till skogsbolagen. För det andra kämpade han mot rusdryckerna och dess allvarliga hälsokonsekvenser. För det tredje låg han i som en rem för etableringen av inlandsbanan och dess sträckning genom Härjedalen.

En dyr järnvägsbyggare
På Enanders 75-års dag sade finansminister F.V Thorsson: ” Som riksdagsman från Härjedalen har Du varit moder Svea en dyr järnvägsbyggare, men härjedalingarna tackar dig länge och uppriktigt för din insats till förmån för den bygd , som du verkat uti under så många år.”

Att inlandsbanan fortfarande lever än idag kan tillskrivas Kristdemokraternas Mats Odell som under sin tid som Kommunikationsminister räddade den då nedläggningshotade banan.

Besök i Härjedalen

Det var lite speciellt att ta flyget upp till Sveg och som riksdagsman besöka de trakter där jag är uppvuxen och levt mina första 21 år.

På Svegs flygplats mötte Lasse Eliasson och Bertil Olingdahl. Lasse är ordförande för Kristdemokraterna i Härjedalen och gruppledare i landstinget och Bertil är bygdens son och pensionerad pastor som känner starkt för sin hembygd. Tre industribesök stod på programmet och så årsmöte med avdelningen på kvällen.

Tillverkning av etanol
Vi besökte ett intressant etanolprojekt där man med hjälp av skogsråvara, svavelsyra och högt tryck ska framställa etanol. Det är ett kinesiskt initiativ som fortfarande är på utvecklingsstadiet men som onekligen lovar gott. De räknar med att behöva anställa 300 personer när anläggningen är fullt utbyggd.

Efter en lunch på hotell Mysoxen då vi träffade Östersundsposten, se länken http://op.se/harjedalen/1.843200
var det dags för HMAB som tillverkar pellets av torv resp sågspån. Den legendariske Kristdemokraten Conny Wing från Örebro har under många år med sitt företag gjort stora jobb åt företaget som idag är livsviktigt för orten. HMAB:s problem f.n. var bristen på sågspån som är ett direkt resultat av finanskrisen då sågverken går på sparlåga.

Svenskt Mathantverk till Lillhärdal
Därefter åkte jag, tillsammans med Eliasson och Kristdemokraten Karin Paulsson som har getosttillverkning i byn Herrö, tre mil söderut till Lillhärdal där jag växte upp. Lillhärdals socken är till ytan är lika stort som Blekinge och har idag 800 invånare.

Min bror startade ett bageri där som expanderat och som kompletterat sitt utbud med saftproduktion. Sören Lindvall och Ingemar Andersson äger företaget och från april flyttar de företaget Svenskt Mathantverk AB till orten, vilket betyder 5-6 nya arbetstillfällen. Se artikel i länstidningen http://ltz.se/nyheter/harjedalen/1.842850 och i tidningen härjedalen http://tidningenharjedalen.se/aktuellt/1.860660

På kvällen var det årsmöte i Kristdemokraternas lokalavdelning i Härjedalen där jag talade och berättade om arbetet i riksdagen. Det var roligt att återse gamla vänner och en och annan klasskamrat som dök upp.

Polisen sämre trafikutbildad än bussförare

Nyligen besökte jag Trafikcenter i Kumla, norra Europas största körupplevelseanläggning för trafikutbildning, som de kallar sig. Det är en 44 hektar stor anläggning som årligen utbildar ca 11.000 yrkes- och privatförare. Eleverna får bl a lära sig halkkörning, alpkörnng, terrängkörning, Eco Driving, mörkerkörning, transport av miljöfarligt gods mm. De tar också den digitala tekniken till hjälp och har fyra stora simulatorer och fem mindre.

Besöket var föranlett av att jag i januari ställde en skriftlig fråga till Justitieministern om hon avsåg att verka för ett utökat utbildningsprogram för sk blåljusförare. Jag menar att när det inträffat ca 1800 olyckor med polisbilar i vårt land de senaste tio åren då måste det satsas på utbildning för att förebygga nya olyckor. Innan Beatrice Ask hann svara på frågan skedde tre olyckor med polisbilar bara i Örebro län under samma vecka.

Justitieministern svarade att det är en självklarhet att poliser ska ha den utbildning som krävs för att framföra utryckningsfordon på ett trafiksäkert sätt. Hon påpekade att det inom rikspolisstyrelsen pågår en översyn av förarutbildningen.

Jörgen Lundälv, docent i trafikmedicin vid Umeå universitet och Christer Philipson, fd trafiksäkerhetssamordnare vid Polismyndigheten i Västra Götaland undrar i en debattartikel varför polisbilsförare ska vara sämre utbildade än buss- och lastbilsförare? Enligt en ny lag som vilar på ett EU-direktiv omfattas redan idag bussförare, och från september -09 även förare av tung lastbil i yrkestrafik, av kravet på särskild utbildning och yrkeskompetensbevis. Självfallet bör det europeiska kravet om yrkeskompetensbeviset också gälla förare av utryckningsfordon.

Trafikcenter i Kumla, som idag utbildar såväl bussförare som förare av tung lastbil i yrkestrafik, har ett färdigt utbildningsprogram för just sk blåljusförare, dvs polis, ambulans och räddningstjänst och de skulle kunna ta emot 2.000 poliser för utbildning per år.