Vet stöttar vem?

I samband med att en delegation från den tyska förbundsdagen nyligen besökte riksdagen, blev det tydligt att vi i ser olika på den ideella sektorns roll. Då menar jag inte att vi i Tyskland och Sverige har så olika uppfattningar utan skiljelinjen gå framförallt mellanVänsterpartiets och Kristdemokraternas synsätt.

Lars-Axel Nordell tillsammans med Markus Grübel

Det var Tysklands motsvarighet till vårt Kulturutskott som under ledning av dess Kristdemokratiske ordförande, Markus Grübel, träffade vårt Kulturutskott för att diskutera frågor om det civila samhället.

De hade inte mycket till övers för den ideella sektorns momsfrihet i vårt land, men sedan vi förklarat att närmare 90 av svenska folket är med i en förening och hur dessa finansieras, började de förstå att den ideella sektorn ser olika ut i Tyskland och Sverige.
 

 Den förre Vänsterledaren Lars Ohly, som är ledamot av Kulturutskottet, markerade tydligt att det civial samhället kan ha en roll i välfärdssektorn men bara som ett komplement till staten och den offentliga sektorn.

 

Jag bemötte honom med att hänvisa till subsidiaritetsprincipen där vi Kristdemokrater utgår ifrån familjen och det civila samhället som har en avgörande samhällsroll att spela. I motsats till Vänsterpartiet menar vi att det är staten och den offentliga sektorns roll att stötta och komplettera det civila samhället, inte tvärt om.

 

För när eldsjälarnas engagemang inte räcker till eller när företagen kommer fram till att det inte är företagsekonomiskt försvarbart att med rådande förutsättningar göra en satsning, så måset det finnas en stark offentlig sektor som kan komplettera och understödja. Men välfärdsstaten får på inga villkor underminera det civila samhället eller beröva människors ansvarstagande.

Socknarna är viktiga för kulturarvet

Hur mycket betyder din socken för dig? Kanske mer än du tror. Våra folkminnen, ortsnamn, traditioner och kunskaper om olika platser ingår nämligen i det vi brukar kalla för vårt immateriella kulturarv. Att ha en god kännedom om sitt eget kulturarv är en förutsättning för att vi ska kunna utveckla vår identitet och på så sätt kunna respektera andras kulturer och värden.

Sverige består av tusentals socknar, vilka något förenklat motsvarar begreppet församlingar. Indelningen kommer från tiden då vi hade statskyrka och har varit kopplad till Svenska kyrkans församlingsindelning, men även efter att kyrka och stat skildes åt vid millennieskiftet lever den lokala förankringen kvar i många människors medvetande.

Det finns idéer om att folkbokföringen, som i dag bland annat innehåller uppgifter om församling/ socken, i framtiden bara skulle innehålla uppgifter om fastighet och kommun. Exempelvis anser Skatteverket att detta från folkbokföringssynpunkt vore tillräckligt.

Det skulle betyda att födelseorten för nyfödda inte längre skulle vara exempelvis Lillhärdal i Härjedalen (vilket råkar vara min egen uppväxtort) utan enbart Härjedalen som är både kommun och landskap.

Vi kristdemokrater står upp för kulturarvet. När regionaliseringen, det statliga ansvaret och internationaliseringen kommer på tal är det vi som betonar det småskaliga och det lokala. Vi noterar det ökande intresset för släktforskning, där sökandet efter förankring och identitet ofta underlättas av ortsnamnen och möjligheten att knyta historiska personer till geografiska platser.

När arbetet med att förändra folkbokföringen fortsätter är det viktigt att ha med det lokala perspektivet och det kulturarv som vi har till uppgift att föra vidare. Socknarna bör föras med till framtida generationer.

 

Lars-axeL NordeLL (Kd) Riksdagsledamot Kulturpolitisk talesperson

Alliansen stärker folkbildningen i länet

I regeringens budget bekräftar vi att stödet till folkbildningen också är en alliansfråga. 1000 ytterligare platser på allmänna kurser inom folkhögskolan skapas och de framgångsrika studiemotiverande kurserna utökas att gälla även unga vuxna över 25 år. Sammanlagt drygt 100 miljoner kronor satsas på dessa kurser under de kommande två åren.

I Örebro län bedrivs fem olika folkhögskolor i Örebro, Karlskoga, Kävesta, Fellingsbro och Hällefors. De studiemotiverande kurserna är viktiga inslag i dessa skolors verksamhet. Likaså har folkhögskolorna ett antal elever i allmänna kurser.

 Folkhögskolorna bidrar till att minska utanförskapet hos ungdomar och bidrar till att motivera dem att studera vidare eller komma ut i arbetslivet. Kristdemokraterna har arbetat för satsningar på studiemotiverande kurser och fler platser på folkhögskolorna, och vi gläds över att de nu blir verklighet.

 Folkhögskolornas pedagogik och tradition betyder mycket för att motivera och stödja unga arbetslösa utan fullföljd gymnasieutbildning.

 Folkbildningen i Sverige ger till sin karaktär ett starkt bidrag till grundtankar som vi delar. Folkbildningen handlar om att hitta individuella lösningar som stärker den enskildes makt och möjligheter. Den bidrar till att arbetslösa kan komma in på arbetsmarknaden. Den bygger relationer för livet. Och den ger betydelsefulla kunskaper inför framtiden. Här är inte svårt att urskilja de begrepp som vi gärna lyfter fram: Arbetslinjen, Kunskapslinjen och Relationslinjen.

 Satsningarna inom folkbildningen riktar sig ofta till dem som är resurssvaga i samhället. Regeringen har redan tidigare infört en temporär satsning på studiemotiverande kurser där unga kan studera på heltid i upp till tre månader inom folkhögskolan. Bland annat handlar studierna om att repetera kärnämnen, träna studieteknik och pröva aktiviteter. Nu förlängs den satsningen och görs tillgänglig även för personer som fyllt 25 år. Arbetet är en del av regeringens insatser för att underlätta för unga att komplettera och stärka sin kompetens, där Alliansen i årets budgetproposition satsar 342 miljoner för åren 2013–2016.

 Folkhögskolornas verksamhet är värd ett starkt stöd från staten och den kommunala sektorn. Likaså är unga människor värda en andra eller en tredje chans. Vi kommer att fortsätta att arbeta för satsningar på folkbildningsområdet.

Lars-Axel Nordell (KD)

Riksdagsledamot Örebro län, talesperson i folkbildnings- och kulturpolitiska frågor

Lennart Bondeson (KD)

Kommunalråd i Örebro kommun

 

Viktig ungdomssatsning

Äntligen sker en stor satsning på folkhögskolorna!  I dag förlänger regeringen satsningen på studiemotiverande kurser inom folkhögskolan och ökar antalet utbildningsplatser får unga arbetslösa mycket större möjligheter att komma in på arbetsmarknaden. Det betyder 1 000 nya platser på folkhögskolorna 2013 och lika många 2014.

För mig som kristdemokrat har det varit självklart att kämpa för folkhögskolorna, eftersom deras pedagogik och tradition betyder så mycket för att motivera och stödja unga arbetslösa utan fullföljd gymnasieutbildning. Under folkhögskolornas långa och stolta historia har många som haft det svårt i den vanliga skolan fått en ny chans. Deras verksamhet är värd ett starkt stöd från samhället. Därför ser Kristdemokraterna även framöver att folkhögskolorna har en viktig roll i att skapa goda levnadsvillkor för unga i Sverige.

Regeringen har redan tidigare infört en temporär satsning på studiemotiverande kurser där unga kan studera på heltid i upp till tre månader inom folkhögskolan. Bland annat handlar studierna om att repetera kärnämnen, träna studieteknik och pröva aktiviteter. Det är den satsningen som nu förlängs. Arbetet är en del av regeringens insatser för att underlätta för unga att komplettera och stärka sin kompetens, där Alliansen i årets budgetproposition satsar 342 miljoner för åren 2013–2016. Totalt ingår 8,1 miljarder kronor i det Ungdomspaket för budgetpropositionen 2013 som Alliansens fyra partiledare presenterade i dag.

Nu kör det igång på allvar

Efter en sommar med almedalsvecka, kulturpolitisk föreläsning i Härjedalen, debatt på folkhögskola, Kick Off med riksdagsgruppen, intervjuer, debattartiklar, 120 års firande för mej och min fru Ingalill i vår trädgård och så besök i några av partiets lokalavdleningar handlar det nu mycket om att skriva motioner att lämna in under allmänna motionstiden nu i september.

Nu ska jag på två dagars besök med Kulturutskottet i Umeå inför Kulturhuvudstadsåret och den 18:e ska ingalill och jag delta i riksmötets högtidliga öppnande med HMK med familj och statsministerns  regeringsförklaring.



Ett vinnande team i Askersund:
Främre raden: Silvia Östersjö, Kristina Gustafsson och Ulf Bladh,
I bakgrunden: Lars-Axel Nordell och Erling Johansson.

En viktig förutsättning för ett ökat opinionsstöd för vårt parti är att vi kan satsa på tillväxt och engagemang i lokalavdelningarna i landets alla kommuner. Nu är det dags att på allvar värva medlemmar som kan vara med och utrorma politiken, hjälpa till i valrörelsen, stå på vallistor etc

Nyligen har jag besökte ledningen för två av länets lokalavdelningar i sydnärke, nämligen Askersund och Hallsberg. Det blev riktigt bra träffar, det finns stora ambitioner i avdelningarna.



 

KD: Momshotet ska undanröjas

Debattartikel publicerad i tidningen Dagen den 27 juni 2012
Vi kristdemokrater är inte lugna förrän hotet mot att momsbelägga kyrkkaffet och fotbollsklubbens korvförsäljning är helt och hållet borta. Ideellt arbete ska inte beskattas utan uppskattas, skriver Lars-Axel Nordell.

I Kristdemokraternas Sverige är det civila samhället starkt. Det betyder att det finns ett rikt föreningsliv, ett stort socialt engagemang och ett betydande civilkurage där människor bryr sig om varandra.

Socialdemokrater och vänsterpartister sätter ofta på ett felaktigt, och jag skulle vilja säga okunnigt, sätt likhetstecken mellan samhället och den offentliga sektorn. Men samhället är betydligt större än staten, betydligt större än den offentliga sektorn.

Samhället består av den ideella sektorn, som vi brukar kalla det civila samhället, den privata sektorn samt den offentliga sektorn. De har sina viktiga roller och uppgifter. De har olika drivkrafter och arbetssätt, och dessa ska vi vara rädda om.

Föreningsengagemanget och det civila samhället utgör en betydande del av samhällsekonomin. De klassiska folkrörelserna frikyrkorörelsen, nykterhetsrörelsen och arbetarrörelsen kom för 100 år sedan att spela en avgörande folkhälsopolitisk och demokratisk roll för vårt samhälle. Utan deras framväxt och medvetna hållning hade Sverige sett mycket annorlunda ut i dag. Vi får inte glömma bort att Sverige vid denna tid varken hade lika eller allmän rösträtt. Det var i dessa rörelser som de demokratiska värderingarna grundlades.

För att Sverige ska kunna behålla ett rikt föreningsliv arbetar Kristdemokraterna för att ideella organisationer även i fortsättningen ska undantas från EU:s momsregler. Därför är det glädjande att finansminister Anders Borg sagt sig vara beredd att lägga in ett veto mot EU-kommissionen, men vi kristdemokrater är inte lugna förrän hotet mot att momsbelägga kyrkkaffet och fotbollsklubbens korvförsäljning är helt och hållet borta.

De verksamheter som drivs ideellt ska inte beskattas utan uppskattas. Jag tänker inte minst på de second hand-butiker som drivs av kyrkor och hjälporganisationer och som frigör resurser att hjälpa ett oräkneligt antal människor. Vi kristdemokrater kommer att fortsätta att arbeta för ett starkt föreningsliv. Det offentliga ska vara stödjande och kompletterande för de ideella eldsjälarnas engagemang.

Inför ny myndighet för tolkar

Publicerad 26 juni, 2012 - 06:00 på¨Svt Debatt

 

TOLKAR Bristerna och svårigheterna att regionalt möta behoven av tolktjänster leder oss till slutsatsen att staten bör ta ett sammanhållande ansvar genom att en ny gemensam tolkmyndighet bildas som arbetar för att tillgången till tolkning, såväl för utländska språk och teckenspråk, skriver Lars-Axel Nordell (KD) och Caroline Szyber (KD).

Sjukvården och domstolarna har svårt att få språktolkar av tillräckligt hög kvalitet. Detta visar inte minst Sveriges Radio, som i Ekots granskning konstaterar att vården lider brist på auktoriserade tolkar. Behovet av kvalificerade tolkar är stort både när det gäller utländska språk och teckenspråk. Kristdemokraterna föreslår därför att staten tar ett tydligare ansvar för tolkningen.
Enligt Domstolsverket förekommer att förhandlingar ställs in på grund av bristande tillgång till kvalificerade språktolkar. Det händer också att förhandlingar får göras om för att tolkningen inte är tillräckligt bra. Var femte domstol anser att kvaliteten på de tolkar som inte är auktoriserade eller har en sammanhållen grundutbildning är låg.

Vidare är det vanligt att barn får fungera som språktolkar när deras föräldrar har kontakt med socialtjänsten, sjukvården eller olika myndigheter. Forskare anser att det är både oetiskt och problematiskt på alla sätt och för alla parter att använda barn som tolkar till sina föräldrar. Tillgången till teckentolkning för döva skiftar över landet. Framför allt beror detta på att det skiljer 1 000 kronor per tolkuppdrag i statsbidrag mellan det landsting som får mest och det som får minst.

Tolkar som kan använda de rätta termerna vid rättegångar är nödvändiga för rättssäkerheten. På samma sätt kan tolkar avgöra frågan om hälsa och liv när de tjänstgör vid samtalen mellan patient och läkare. Vi måste göra allt för att undvika missförstånd i de här sammanhangen, vare sig det handlar om den tilltalades talan i tingsrätten, om medicinsk rådgivning – eller om den hörselskadades möjligheter att kommunicera i vardagen.

Bristerna och svårigheterna att regionalt möta behoven av tolktjänster leder oss till slutsatsen att staten bör ta ett sammanhållande ansvar genom att en ny gemensam tolkmyndighet bildas som arbetar för att tillgången till tolkning, såväl för utländska språk och teckenspråk. På det sättet blir tillgången densamma oavsett var i landet man bor och en viktig kvalitetshöjning för personer som är i behov av tolktjänster. En statlig utredning har redan föreslagit en sådan myndighet för teckentolkningen.

Vårt förslag underlättas av teknikutvecklingen. Med bildtelefoner öppnas möjligheter för tolkning som tidigare var begränsad till att tolken var geografiskt närvarande. Örebro tolkcentral genomförde förra året över 200 000 tolkuppdrag via bildtelefon för döva, ett antal som ökar varje år. Tolkcentralen är störst i Europa och utför uppdrag för hela landet.

Kristdemokraterna vill se ett samhälle där det inte är hemort, hemspråk eller funktionsnedsättning som avgör vilka förutsättningar vi har. Med ett statligt ansvar för tolkningen till teckenspråk och utländska språk ser vi större möjligheter att säkra en hög kvalitet för människor som behöver den.

Lars-Axel Nordell, (KD), Riksdagsledamot, Talesperson för tolktjänstfrågor
Caroline Szyber, (KD), Riksdagsledamot, Rättspolitisk talesperson

Mitt anförande i riksdagen om Kulturarvet den 10 maj 2012

Se anförandet via riksdagens Web-TV

Herr talman!

Tage Danielsson har gett oss många tänkvärda sanningar. Vid ett tillfälle sade han: Den som bara ser framåt och inte bakåt får se upp. Jag tror att det ligger mycket i det. Det är tänkvärt. Det är viktigt att vi lyfter blicken och kan se vart vi är på väg, och framför allt måste vi bestämma oss för vart vi vill komma. Men då måste vi också veta var vi är någonstans i dag och dra nytta av de erfarenheter som gjorts av tidigare generationer. Det handlar om att dra nytta av både misstag och andra erfarenheter. Det finns ingen anledning att, som man brukar säga, uppfinna hjulet gång på gång.

När jag på 70-talet skulle ta körkort för bil underströk min körlärare, som hette Jonke, uppe i Sveg att jag skulle titta lika mycket i backspegeln som jag tittade framåt. Jag tror att det är likadant om man ska bygga det goda samhället. Det gäller att ha god kännedom om hur det har varit tidigare. Att ha god kännedom om sitt eget kulturarv är en förutsättning för att bygga upp en egen identitet och för att kunna respektera andra kulturer och värden.

Alla människor har ett gemensamt ansvar att värna kulturarvet. Vi är alla medskapare av vår kultur, och med det följer också ett ansvar att föra den vidare som ett arv till kommande generationer. Vårt gemensamma samhällsbyggande kan liknas vid ett träd där stammen utgör det som vi alla har gemensamt och som måste respekteras för att vi ska få ett människovärdigt samhälle. De kulturella rötterna kan komma ur olika jordmån. Den stolta kronan kan breda ut sig åt olika håll. Det behöver inte skapa några som helst problem. Det kan tvärtom förhöja skönheten och värdet hos trädet. En kultur som värnar mångfald är förutsättningen för en positiv integration.

Herr talman! Byggnader, kulturlandskap, kulturhistoriska föremål och dokument tillhör den synliga, materiella delen av vårt kulturarv. Här har arkiv, museer och bibliotek ett särskilt ansvar. Det är ett komplext ansvar som kräver ständig förnyelse och utveckling. Det handlar om både ett inåtvänt arbete med registrering, vård, konservering och magasinering och om ett utåtriktat arbete där man gör det synligt genom utställningar, visningar, forskarstöd med mera.

Men vårt gemensamma arv är mer än den fasta och synliga del som till stor del förvaltas vid våra museer och arkiv. Det för ögat osynliga kulturarvet i form av gemensamma värderingar, traditioner, religion, livsåskådning, språk, folkminnen, ortsnamn och mycket mer kallas för det immateriella kulturarvet. Det är framför allt i detta kulturarv som vi människor har vår kulturella identitet. Kunskap om sitt eget immateriella kulturarv skänker människor trygghet i deras identitet, vilket är nödvändigt för att vi ska kunna möta och känna respekt för andra kulturer och traditioner. Kulturarvet blir därigenom ett viktigt vapen i kampen mot rasism och främlingsfientlighet. Ett av de viktigaste kulturarven vi har att förvalta är yttrandefriheten, religionsfriheten, synen på människorna, där varje person är unik, okränkbar och har ett omätbart värde.

Motionsbetänkandet som vi i dag debatterar innehåller en rad frågor som berör både det materiella och det immateriella kulturarvet. Kulturminneslagen slår fast att ansvaret för att skydda och bevara kulturmiljön delas av alla. Det är bekymmersamt att det ännu saknas tydliga riktlinjer och lättillgänglig information på Riksantikvarieämbetets hemsida om hur man hanterar fornfynd och hur man uppmuntrar och stöder allmänheten att rapportera. Vi räknar med att detta kommer att lösas inom kort i och med att man nu ser över lagstiftningen och fångar in dessa frågor.  

Herr talman! Det immateriella kulturarvet är något som mer och mer hamnar i fokus i vår globaliserade värld där många upplever stora förändringar. Sverige har ratificerat Unescos konvention om det immateriella kulturarvet. Den är tänkt som ett komplement till den nuvarande världsarvslistan som ger skydd åt betydande monument och naturområden. Konventionen ska skydda värdefulla kulturella företeelser som muntliga traditioner och språk, traditionell dans och musik, ceremonier och traditionellt hantverkskunnande. Det är jätteviktiga frågor som fångas in i och med denna konvention. Ett arbete har kommit i gång i vårt land för att genomföra konventionen.

Vi kristdemokrater anser att det civila samhällets verksamhet inom kulturarvsområdet har goda förutsättningar att vara inkluderande och omfatta många olika berättelser. Civilsamhällets organisationer gör viktiga insatser i kulturarvsarbetet. Den mycket omfattande hembygdsrörelsen, som i min valkrets, Örebro län, har ett sjuttiotal lokala hembygdsföreningar i länets 50 socknar, är en viktig aktör i det lokala arbetet. Det är ganska fantastiskt med en sådan verksamhet. Genom projektet Hus med historia gör regeringen viktiga satsningar för att vårda Sveriges hembygdsgårdar. På det sättet uppmärksammas det betydelsefulla arbete som ideella krafter bidrar med på kulturområdet genom att främja det ideella engagemanget för det bebyggda kulturarbetet. De regionala hembygdsförbunden arbetar på olika sätt med hembygdsföreningarna i projekt som ofta kombineras med informationsinsatser av olika slag.

Till sist, herr talman, vill jag nämna ett intressant samarbetsprojekt mellan Arkivcentrum och Studieförbundet NBV i Örebro län där jag varit engagerad som verksamhetschef. Studieförbundets länsavdelning samarbetar i dag med 30-40 olika invandrarföreningar. Man har i projektform haft ett samarbete med Arkivcentrum och genomfört ett hundratal intervjuer med personer i invandrarföreningarna och nedtecknat deras historia från ursprungslandet. På det sättet bidrar vi till ett bredare berättande om kulturarvet som inkluderar människor som flyttat till Sverige och som är en del av vår gemensamma historia. Med det, herr talman, yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på de motioner som väckts.

Konsten ska provocera men inte kränka

Nyligen hamnade Kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth i blåsväder sedan hon skar i en blodröd tårta överdragen med svart marsipan föreställande en karikatyr av en skriande, könsstympad svart kvinna

Kulturministern visste att hon vid öppningshögtiden på moderna museet skulle skära den första biten i en tårta men det hon uppenbarligen inte visste var att hon själv var en del i en installation. Där stod vita, leende och förväntansfulla vernissagebesökare med höjda champagneglas runt en tårtkarikatyr i form av en svart torso med skulptören själv som tittade upp svartmålad och med groteska, illröda läppar och gav tårtverket ett huvud.

Ministern hade hamnat i något av en fälla där hon skulle få kritik oavsett om hon avstod från att delta i tårtspektaklet eller inte. Så här i efterhand kan man tycka att hon borde ha avstått men det gjorde hon inte. När hon skar sin tårtbit ur underlivet på torson hördes ett högljutt kvidande från tårthuvudet, varpå ministern matade huvudet med tårtbiten föreställande människokött.

Situationen var bisarr och motbjudande. TV var på plats och bilderna från Moderna Museet kablades ut över hela världen. Afrosvenskarnas riksförbund, som tyckte det var en rasistisk manifestation som anspelade på kannibalism, krävde ministerns avgång och ett europeiskt nätverk mot rasism krävde att statsministern skulle fördöma kulturministerns "rasistiska" tårtätande.

Hon talade vid utställningen om yttrandefrihet och konstens frihet och rätt att provocera. Och visst är den konstnärliga friheten något som vi slår vakt om i vårt land. Konsten har en uppgift att stimulera, provocera och utmana men den har definitivt inte uppgiften att kränka. Med stor frihet följer också ett stort mått av ansvar och respekt.

Trots att konstnären själv är Afrosvensk och uppenbarligen inte hade några rasistiska motiv utan ville sätta fokus på kvinnlig könsstympning, kom ändå människor att uppfatta installationen motbjudande, osmaklig och även rasistisk. Bildspråk och formspråk är avgörande för hur vi uppfattar ett konstverk. I detta fall använde konstnären sig av symboler med stark historisk och känslomässig laddning och då är det inte så underligt att reaktionerna också blev omfattande och kraftfulla.

Läs kommentarer i Aftonbladet

Ett Raoul Wallenberg-museum behövs

I söndags skrev jag en artikel tillsammans med mina riksdagskollegor  Emma Henriksson och Caroline Szyber på SvD kultur som handlar om att ett Raoul Wallenberg-museum behövs som en källa till kunskap om Raoul Wallenbergs insatser och öde. Hans civilkurage kan tjäna som en god förebild.

Sverige uppmärksammas ofta i samband med Förintelsen, trots att vi inte deltog i kriget och inte heller har några svenska offer att ta hänsyn till. Vårt bidrag till andra världskrigets historia kan sammanfattas i en enda man – Raoul Wallenberg.

På sju månader lyckades denne unge legationssekreterare rädda tiotusentals judar undan nazisternas besinningslösa mördande av judar, innan han arresterades i januari 1945 av de sovjetiska styrkor som intog Budapest. Hans exempel är så starkt, hans öde så unikt, att personer världen över har bildat Raoul Wallenberg- föreningar, och minnesmärken över hans gärning finns både när och fjärran. År 1981 blev Raoul Wallenberg hedersmedborgare i USA, 1985 i Kanada och 1986 i Israel. Faktiskt är Raoul Wallenberg den mest kände svensken utanför Sveriges gränser – men känner vi själva till honom?

Raoul Wallenbergs insatser uppmärksammas i år i samband med Raoul Wallenberg-året 2012. Forum för levande historia jobbar aktivt med Wallenberg-jubileet. Högtidlighållandet sker i form av seminarier öppna för allmänheten, aktiviteter riktade mot gymnasieelever, en internationell konferens och inte minst världsutställningen. Gott så. Men vad händer när året är slut?

Sverige behöver ett museum, där vår historia under andra världskriget kan få vara i centrum, och där Raoul Wallenbergs gärning utifrån Sveriges neutrala hållning kan få lysa, så som den är ett lysande exempel i resten av världen.


Läs hela artikeln här.

Dags kriminalisera eftersupning

Fråga till Justitieminister Beatrice Ask ang eftersupning vid riksdagens frågestund 19 april 2012

 Sverige har länge bedrivit ett framgångsrikt trafiksäkerhets- arbete. Bilarna har blivit allt säkrare samtidigt som vi har gjort vägarna säkrare.

Vid trafikolyckor där det visar sig att föraren druckit alkohol är det inte ovanligt att föraren hävdar att han druckit alkoholen efter olyckan, en metod som brukar kallas eftersupning.

I en riksdagsmotion har jag krävt att eftersupning ska förbjudas och att tidsgränsen sätts till att man inte får dricka alkohol inom förslagsvis sex timmar efter en olycka.

Jag har också fått bekräftat av en person som berättade att det inte var några som helst problem att visa upp den tomma spritflaskan och på så vis gå fri.

I Socialutskottets betänkande 2010/11:SoU8, den 22 mars 2011 gjorde ett enigt socialutskott ett tillkännagivande att regeringen ska återkomma till riksdagen med ett förslag till kriminalisering av eftersupning.

Mot bakgrund av ovanstående frågar jag justitieministern: Hur ser tidsplanen ut för ett genomförande av socialutskottets begäran?

Uppföljningsfråga:

Jag hoppas att ärendet behandlas skyndsamt från regeringens sida. I Norge infördes en lag mot eftersupning redan 1959, dvs för 53 år sedan. Där döms en person till rattfylla oavsett om föraren druckit alkoholen före eller direkt efter olyckstillfället.

I vilkden utsträckning har den svenska regeringen tagit till vara erfarenheter från Norge, hur den norska lagstiftningen fungerar när det gäller eftersupning?

Syftet med stödet till ungdomsorganisationer?

Var igår med på LSU:s presentation av en kartläggning de gjort om lokalt stöd till ungas organisering. Flera anmärkningsvärda siffror presenterades. I 54% av kommunerna är ungdomsföreningarna överhuvud taget inte delaktiva i kommunens beslut som rör ungdomar. Märkligt att inte kommunerna drar nytta av vad en såda dialog kan ge. I 14% av kommunerna är ungdomsföreningarna delaktiga som remissinstans.

32% av kommunerna saknar också ett politiskt fastställt syfte med bidragen. Det vanligaste syftet som anges är att bidraget ska stärka föreningslivet eller ungdosmverksamheten. Bara 20% av kommunerna uppger att det finns ett demokratiskt syfte medan 10% har svarat att de med bidraget vill främja hälsan.

Knappt hälften av kommunerna ställer krav på att föreningen ska tillhöra en statsbidragsberättigad rikorganisation för att få bidrag och huvuddelen kärver att föreningen måste inneha post- eller bankkonto. Det senare kan för många ungdomsföreningar vara ett problem då många banker inte tillåter föreeningar som drivs av personer under 18 år att öppna bankkonton.

Det är bra att LSU gjort denna kartläggning och jag tror att den kommer att leda till att betydligt fler kommuner kommer att inse värdet av att på ett bättre sätt involvera också ungdomarna i sina beslutsprocesser.

Besked från Justidieministern: Ingen "fyllerabatt"

Jag ställe en fråga till Justitieministern vid dagens frågestund i riksdagen om sk fyllerabatter.
Det går bra att se min fråga och ministerns svar genom att klicka på länken.
Se web-TV från frågestunden inkl Justitieministerns svar.

Från riksdagens snabbprotokoll:

Påföljden för brott begångna av berusade

Anf. 62 LARS-AXEL NORDELL (KD):

Herr talman! Jag vill rikta min fråga till justitieminister Beatrice Ask om så kallade fyllerabatter.

För en tid sedan sänkte Högsta domstolen straffet för en person som nära nog dödat sin flickvän med ett samurajsvärd. Det här var en händelse som väckte stor uppmärksamhet i medierna. Brottsrubriceringen ändrades från mordförsök till grov misshandel. Straffet sänktes från åtta års fängelse till fem år. Mannen ansågs inte vara ansvarig för sina handlingar eftersom han var kraftigt berusad och då helt oprovocerat attackerade sin fästmö.

Om uppsåt saknas ska i och för sig en brottslig handling straffrättsligt inte bedömas lika hårt. Men för mig tycks fyllerabatt på straff strida mot lagstiftarens intentioner. Jag vill fråga justitieminister Beatrice Ask hur hon ser på det inträffade och om det föranleder någon åtgärd från regeringens sida.

Anf. 63 Justitieminister BEATRICE ASK (M):

Herr talman! Jag är enligt alla regler förhindrad att kommentera ett enskilt domslut och ska inte heller ha synpunkter på det. Jag väljer att kommentera frågan mer allmänt.

Det är inte på det sättet att berusning ska utgöra ett särskilt skäl för nedsättning av ett straff utan man har faktiskt ansvar. Det är snarast så att det i vissa ärenden kan vara en försvårande omständighet att man har använt sig av droger för att genomföra ett brott. Det är naturligtvis rimligt.

Det är också på det sättet att regeringen har skärpt reglerna, bland annat för en del av vållandebrotten, just därför att vi ser till exempel missbruk eller drogpåverkan i trafiken som särskilt allvarligt. Vi har ju haft en del ärenden där personer har kört ihjäl folk därför att de har varit ute och kört bil i fyllan och villan. Där har vi skärpt reglerna. Det har också fått genomslag i domskäl. Vi ser allvarligt på frågor av den här typen. Någon fyllerabatt har vi inte och ska inte ha.

Anf. 64 LARS-AXEL NORDELL (KD):

Herr talman! Tack så mycket för det svaret, justitieministern! Det var klargörande, jättebra.

Men det är inte bara i straffskedet som berusning är ett problem. Enligt tv-programmet Uppdrag granskning har 3 000 uppenbara fall av rattfylleri i Sverige inte blivit lagförda, trots att polisen har all nödvändig bevisning. Den som begår flera allvarliga brott slipper tydligen straff för rattfylla, var deras konklusion.

Rattfylla är ett mycket allvarligt brott i sig. Det är förstås provocerande och sänder helt fel signaler till svenska folket när sådana saker inträffar. Min följdfråga till justitieministern är hur hon ser på hur man kan motverka den här typen av så kallad fyllerabatt.

Anf. 65 Justitieminister BEATRICE ASK (M):

Herr talman! Det är på det sättet att vi i svensk lagstiftning sedan många år har en slags mängdrabatt. Är det väldigt många olika brott, utförda av en och samma person, som ska bedömas väljer man att plocka ut några av de brotten. Vi dömer inte varje brott och lägger alla påföljder ovanpå varandra. Det kan få den effekt som Lars-Axel Nordell pekar på. Det är naturligtvis synbarligen väldigt problematiskt.

Regeringen har tillsatt en påföljdsutredning. En av de uppgifter som jag har bett Påföljdsutredningen att titta på är just hur man ska se på den så kallade mängdrabatten och hur den ska vara utformad. Jag tror inte på ett amerikanskt system där man till slut dömer ut 168 år i fängelse eller någonting annat. Jag tror att det blir lite orimligt och är fel.

Däremot måste det vara tydligt att man tar brott på allvar och att just den typ av brott som exemplifierades här också har betydelse.

Slöseri med mänskliga resurser

Artikeln publicerad i Hemmets vän 23 feb 2012 

- Och vad jobbar du med då? Den frågan är en av de vanligaste vi möter när vi träffa någon för första gången. På grund av att människors status och identitet i vårt land ofta förknippas med förvärvsarbetet kan den som är arbetslös känna sig mindre värd, vilket är ett både förfärligt, felaktigt och farligt synsätt. Utifrån en Kristen människosyn kan människans värde kan bara ligga i det faktum att hon är en människa och inget annat.

I människans natur ligger ett behov att få känna gemenskap med andra, ta eget ansvar och utvecklas i gemenskap med andra på en arbetsplats. Arbetet är viktigt ur försörjningssynpunkt men också för självkänslan och egenmakten, att styra över sitt eget liv. Arbete är viktigt för vårt välbefinnande medan arbetslöshet är slöseri med mänskliga resurser och utgör en riskfaktor för såväl den fysiska som den psykiska hälsan.

Även om fler har arbete idag än tidigare så har samtidigt invånarantalet ökat i vårt land vilket innebär en arbetslöshet på 6,7 procent. Vissa grupper är särskilt utsatta, det är framförallt personer med kort utbildning, både unga och äldre, personer med funktionsnedsättning och de som är utrikes födda.

 Arbetsförmedlingen har tillgång till mer än 20 olika arbetsmarknadspolitiska åtgärder för att sänka trösklarna till arbetsmarknaden. Det är inte acceptabelt att så många med funktionsnedsättning saknar jobb. Här ligger den offentliga sektorn och statliga myndigheter efter det privata näringslivet i att erbjuda jobb till personer med funktionsnedsättning. Det är inte heller acceptabelt att det i snitt ska ta sju år för invandrare att få jobb. Förhoppningsvis ska etableringsreformen som innebär ett perspektivskifte i integrationspolitiken ge resultat där Arbetsförmedlingen fått huvudansvaret för nyanlända.

 På ungdomssidan är det framförallt unga som saknar komplett gymnasieutbildning, som har särskilt svårt att få jobb. Betygen är viktiga, liksom kontakter och möjligheter att visa vad man går för. Jag kan tänka mej att t ex ungdomar som växer upp i en kristen församling med många kontakter, har något lättare att få jobb i framförallt privata företag.

Den höga ungdomsarbetslösheten, som befästes på en nivå över 20% strax efter millennieskiftet, är alltjämt ett stort bekymmer. Även under brinnande högkonjunktur, andra kvartalet 2008, var ungdomsarbetslösheten över 20 procent. Detta är väldigt höga siffror även om vi tar i beaktande att ca hälften av dem är heltidsstuderande som söker jobb.

Sverige har faktiskt en högre arbetslöshet bland ungdomar än genomsnittet av EU:s medlemsländer. I Holland, Österrike och Tyskland ligger ungdomsarbetslösheten på 10%, medan vi i Sverige ligger på mer än det dubbla.

Ofta påpekas att det som särskiljer Sverige i förhållande till andra jämförbara länder är att vi har brister i utbildningssystemet, höga ingångslöner, en stel arbetsrätt samt små företagares tveksamheter till att låta det egna företaget växa och tryggt våga anställa. Detta kan definitivt ha en avgörande betydelse för vår höga ungdomsarbetslöshet.

Regeringen har halverat arbetsgivaravgiften för ungdomar och satsat på gymnasial yrkesutbildning och yrkeshögskola för att ungdomarna ska stå bättre rustade och bättre motsvara den efterfrågan som näringslivet har.

IF Metalls har arbetat fram ett ungdomsavtal med särskilda introduktionslöner för ungdomar som anställs inom industrin där också arbetet kombineras med företagsförlagd utbildning. När jag pratar med ungdomar är de ofta positiva till något lägre ingångslöner för att över huvud taget komma in på arbetsmarknaden. De flesta inser ju att det är bättre med en fot inne än båda utanför.

 Arbetsmarknadens parter har ett särskilt stort ansvar för hur arbetsrätten kan utvecklas. Jag har svårt att förstå dem som ropar på skrotning av LAS, däremot kan det vara nödvändigt att reformera LAS och hitta ett flexiblare system för att inte en hel ungdomsgeneration ska utestängas från arbetsmarknaden.

Lars-Axel Nordell, Örebro

Riksdagsledamot (KD)

Staten ska stödja inte sätta käppar i hjulet

Den ideella sektorn har, vid sidan av den privata- och den offentliga sektorn, en viktig roll i samhället. Ur ett folkhälsoperspektiv är inte minst Nykterhetsrörelsen och dess medlemmar en omistlig resurs i kampen mot alkohol och andra droger och dess allvarliga skadeverkningar.

Självklart ska staten uppmuntra och understödja detta arbete men faktum är att statsbidraget till det viktiga förebyggande alkoholpolitiska arbetet successivt minskat genom att fler ”sociala organisationer” tillkommit som får dela på anslaget. Detta är inte rimligt.

Förutom offentliga bidrag är det i de flesta länder vanligt att staten uppmuntrar medborgarna att stödja det civila samhället genom avdragsrätt för ideella gåvor.

I och med att gåvoskatteavdraget infördes vid årsskiftet har ett viktigt principiellt genombrott skett. Efter 50 års diskussion har nu Sverige som sista land i Europa infört avdragsrätt för ideella gåvor. Förväntningarna från nykterhetsrörelsen och övriga civila samhället har varit stora att denna reform skulle kunna innebära ett ordenligt tillskott. I Norge ökade t ex givandet med hela 30 procent när de införde avdragsrätt.

Men tyvärr är reformen i Sverige försedd med kraftiga begränsningar både vad gäller beloppsgränser och omfattning. Medan Norge nu överväger att höja maxgränsen för avdrag från 12.000 till 25.000 kr per år får vi i Sverige som mest göra avdrag för gåvor upp till 6.000 kr.

Inga företag får göra avdrag och det är bara sk hjälpverksamhet eller främjande av vetenskaplig forskning som kan komma ifråga och mottagarna måste på förhand ha godkänts av Skatteverket. Som om inte dessa inskränkningar vore nog har nu skatteverket valt att ytterligare inskränka reformen till att enbart gälla sk ”ekonomiskt behövande”.

Beslutet att införa avdragsrätt är definitivt ett viktigt genombrott men med nuvarande begränsningar kommer ytterst få ideella organisationer att kunna passera genom nålsögat. Vi kan glädja oss åt att hjälporganisationer som t ex Erikshjälpen blivit godkända och där upplever man redan ett stort intresse från många att använda denna möjlighet. Men det viktiga förebyggande drogpolitiska arbetet som t.ex. nykterhetsrörelsen gör kan uppenbarligen inte komma ifråga med nuvarande regler.

För att reformen inte ska bli ett misslyckande krävs dels att regeringen redan nu tydliggör för skatteverket vad som skall gälla så att fler verksamheter kan omfatta avdragsrätt. Nästa steg måste vara att höja beloppsgränsen för avdraget, utvidga reformen till att gälla ideell verksamhet över lag samt att även tillåta företag att ge ideella gåvor som ett led i företagens sociala ansvarstagande.

Vid den allmänna motionstiden i riksdagen lämnade jag, tillsammans med två partikamrater in en motion om avdragsrätten som du kan läsa om här.

Från aktuell debatt i riksdagen om den ökade arbetslösheten

Inlägg av Lars-Axel Nordell (KD) 25 januari 2012


Fru Talman!
Nyligen fick flera EU-länder sänkt rating av kreditvärderingsinstitutet Standard & Poor. Därmed är det totalt 8 EU-länder som fått sin kreditvärdering sänkt. Sverige är dock alltjämt en lysande stjärna med trippel A som är det högsta omdöme man kan ha.

Detta beror på flera orsaker som att regeringen lyckas ha en ekonomi i balans, överskott i de offentliga finanserna och ha en förmåga att möta utmaningar, inte minst inom arbetsmarknadsområdet.

Alliansregeringen har satsat framgångsrikt på arbetslinjen med jobbskatteavdrag och sänkt arbetsgivaravgift, vilket gett resultat. När andra länder tvingas skära i sina välfärdssystem kan vi i Sverige göra offensiva satsningar som tryggar välfärden.

Oppositionen har än en gång i debatten försökt sätta bilden av det totala misslyckandet på arbetsmarknadsområdet, vad gäller arbetslöshet i allmänhet och ungdomsarbetslöshet i synnerhet. Självfallet ska målet vara full sysselsättning men man kan fråga sig hur det är ställt med oppositionens sinne för proportioner?

Inom EU har Spanien, Grekland och Litauen den högsta arbetslösheten med ca 23%, 19% respektive 15% arbetslösa. För Sveriges del ligger siffran på 6,7%. Det är 160 000 fler som arbetar i dag än 2006 och det är 143 000 färre som är förtidspensionerade.
Detta är ett resultat av en konsekvent arbetslinje och en jobbpolitik som allt fler väljare nu ger sitt förtroende. Vi kan konstatera att läget i Sverige är bättre än på många andra håll i Europa.

Fru talman!
Trots de senast årens positiva siffror är framtiden osäker. Enligt AF ökade antalet varslade personer under december 2011 och var då 4 800.
Under december fick 31 000 personer någon form av arbete, vilket är 7 000 färre än samma period förra året. 30 000 fler nya arbetslösa har anmält sig på AF under december.

Flera grupper är särskilt utsatta. Det gäller personer med kort utbildning. personer med funktionsnedsättningar samt utrikes födda. Regeringen satsar därför hela 8,1 miljarder kronor extra under åren 2012 till 2014 på en förstärkt arbetsmarknadspolitik.

Fru talman!
Den höga ungdomsarbetslösheten - som befästes på en nivå över 20% strax efter millennieskiftet - fortsätter att bekymra. Även under brinnande högkonjunktur, andra kvartalet 2008, var ungdomsarbetslösheten 25,1 procent. Detta är väldigt höga siffror även om vi tar i beaktande att ca hälften av dem är heltidsstuderande som söker jobb

Sverige har en högre arbetslöshet bland ungdomar än genomsnittet av EU:s medlemsländer. Länder som Holland, Österrike och Tyskland har en ungdomsarbetslöshet på 10%, medan vi i Sverige alltså ligger på mer än det dubbla.

Den stora skillnaden kan bero på att vi i Sverige har höga ingångslöner, brister i utbildningssystemet, en stel arbetsrätt och småföretags förutsättningar att tryggt våga anställa.

De ungdomar som har svårast att få jobb är de som saknar komplett slutbetyg från gymnasieskolan. Där har komvux och folkhögskolorna en viktig roll att spela.

Regeringen har halverat arbetsgivaravgiften för ungdomar och satsat på gymnasial yrkesutbildning och yrkeshögskola för att ungdomarna ska stå bättre rustade och bättre motsvara den efterfrågan som näringslivet har.

När det gäller frågor om lönenivåer och hantering av frågor relaterade till LAS anser vi att dessa i huvudsak ska skötas av arbetsmarknadens parter. Men självfallet måste vi politiker uppmuntra och understöda lösningar som leder till att fler unga får jobb.

Ett positivt exempel är fackförbundet Metalls modell, där särskilda introduktionslöner införts för ungdomar som anställs inom industrin där också arbetet kombineras med företagsförlagd utbildning.

Vi vill inte skrota LAS. Men vi menar att den dialog som inletts mellan tjänstemannafacken och Svenskt Näringsliv kan leda fram till en reformering av LAS, så att inte unga stängs ute från den svenska arbetsmarknaden.

Slutligen Fru talman!
När jag talat med ungdomar visar det sig ofta att de kan tänka sig lägre ingångslöner, om de bara får komma ut i arbetslivet. Ungdomarna tycker nämligen det är bättre med en fot inne än båda utanför.

En stark region mellan Stockholm och Oslo

Debattartikeln publicerad i Nerikes Allehanda 30 dec 2011

Det glädjande att det äntligen finns ett gemensamt intresse för att bilda en region i Mälardalen, bestående av Södermanlands-, Västmanlands- och Örebro län. En demokratisk, dynamisk- och tillväxtinriktad regionpolitik förverkligas bäst genom att de folkvalda på regional nivå själva ansvarar för utvecklingsplaneringen av den egna regionen.

En region måste byggas så att den har en gemensam grund och förutsättningar att utvecklas som sammanhållen enhet. Västra Mälardalen är ett gemensamt kulturområde, och det är en region som kan dra nytta av att ligga på Nobelaxeln – mellan” nobelstäderna” Stockholm och Oslo. Vi har likartade förutsättningar, styrkor och utmaningar. Låt oss bygga på det!

Alla vill vi leva i ett gott samhälle och ha en god välfärd. Men det förutsätter ett konkurrenskraftigt och differentierat näringsliv. Företagande är viktigt. Enligt Svenskt näringslivs rapport ”Företagsamheten 2011 Sverige” hamnar denna region sammantaget i den nedre delen av skalan, både vad gäller företagande och nyföretagande. Här kan vi politiker göra en hel del för att förstärka företagarklimatet, men det handlar också om att stärka utbildningssystemet och infrastrukturen i regionen vilket kan komma företagandet till del.

Goda exempel på samarbete och synergieffekter mellan Mälardalens högskola och Örebro universitet i högskoleutbildning och forskning finns. Men när det gäller yrkeshögskoleutbildning, så tycks regionen ligga efter med bara ett tjugotal utbildningar för i år och kommande år, vilket är på den nedre delen av skalan. Vi vill att fler vågar satsa på yrkeshögskola, både beställare, anordnare och studenter.

När det gäller kommunikationer, så har samspelet mellan Stockholm - Osloregionerna utvecklats kraftfullt under senare år. Statistik bekräftar att Norge och Sverige är bland varandras viktigaste handelspartner. Antal hotellövernattningar, korsägda företag och investeringsvolymer över gränser m.m. pekar sammantaget på ett väl utvecklat samarbete och hög kontaktin-tensitet som stadigt ökar. Här bor 4,5 miljoner människor eller en tredjedel av ländernas sam-lade befolkning. Av Sveriges 9 miljoner invånare finns en dryg tredjedel längs denna korridor inklusive Värmland och områdets andel av landets BNP är 41 procent.

Av Norges samtliga företag större än 100 anställda återfinns 45 procent inom denna korridor. Områdena sydost och sydväst om Oslo är särskilt intressanta då de ligger i framkant vad gäller norsk näringslivsutveckling. I denna del av landet finns speciellt intresse av att ta tillvara de synergier som står att finna i ett närmare samarbete med grannen i öst. Näringsmässigt har de också att hantera den stora utmaning som den omfattande gränshandeln innebär.

Sedan länge har det funnits ett intresse att få till stånd en bättre och snabbare järnvägsförbindelse mellan de båda nordiska huvudstäderna Oslo och Stockholm. Den har kallats ”Nobelbanan” då den syftar till att förbinda de båda ”nobelstäderna” Stockholm och Oslo. Norge har tagit fram ett förslag med höghastighetståg där hastigheterna 250 km/h och 330 km/h kommer att utredas. Självfallet måste vi i Sverige svara upp mot de norska planerna.

Sammantaget ser vi goda möjligheter för Södermanlands, Västmanlands och Örebro att ut-vecklas till en stark flerkärnig region i Mälardalen. Man kallar oss för gnällbältet – nu har vi gnällt färdigt, och satsar på framtiden tillsammans.

Lars-Axel Nordell, Riksdagsledamot Örebro län (KD)och Bo Rudolfsson, Regionpolitiker Örebro län (KD)

Lucka nr 24

För att underlätta för den som källsorterar och för att öka effek-tiviteten i käll-sorteringen och bidra till en bättre miljö bör vi i Sverige utveckla ett system med symbolmärkning för förenklad källsortering och samtidigt verka för att motsvarande symbolmärkning införs i övriga Europa. Grunden för en sådan tanke finns i miljöbalken som framhåller producentansvaret.

Länk till min riksdagsmotion: http://www.riksdagen.se/Webbnav/index.aspx?nid=410&dok_id=GZ02MJ399

Lucka nr 23

Frågan huruvida barnkon-ventionens regler ska inkorporeras i svensk lag eller
införlivas i svensk rätt genom trans-formering
har i många år varit föremål för en intensiv debatt och även utredningar. Ett argument för transformering och mot inkorporering var att tolkningen bör göras politiskt av riksdagen. En inkorporering av barnkonventionen i svensk lag skulle innebära att det enskilda barnets rättssäkerhet skulle stärkas och att barnets bästa skulle komma i första rummet på ett mycket tydligare sätt än idag. Motionen framhåller att det centrala är att äntligen kunna gå vidare och implementera FN:s barnkonvention i svensk lag dels som en viktig symbolisk handling och dels som ett steg mot målet att stärka barns rättigheter, att bättre möta barns och ungdomars behov och att ge alla barn förutsättningar för en trygg uppväxt.

Länk till min riksdagsmotion: http://www.riksdagen.se/Webbnav/index.aspx?nid=410&dok_id=GZ02So224

Lucka nr 22

Den som hamnar i sjönöd och ropar ”mayday” i sin radio på sjön Hjälmaren ropar förgäves eftersom ingen lyssnar av sjöräddningskanalen VHF kanal 16. Självfallet måste Hjälmaren, i likhet med Mälaren, Vänern och Vättern, ingå i den statliga sjöräddningen. Då kan arbetet för insatser på Hjälmaren utan gränsdragningsproblem, ledas från en och samma räddningscentral. Detta skulle avsevärt minska riskerna för fördröjningar och missförstånd i en räddningsinsats.

Länk till min riksdagsmotion: http://www.riksdagen.se/Webbnav/index.aspx?nid=410&dok_id=GZ02Fö216