Debattinlägget publicerat på Politikerbloggen.se
Jonas Milton och Ulf Lindberg, från tjänsteföretagens organisation Almega, har det radikala förslaget (DN Debatt 9/5) att slå ihop Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen till en myndighet och att göra arbetslöshetsförsäkringen obligatorisk. I det mesta delar vi Kristdemokrater deras utgångspunkter om den nya rörligheten på arbetsmarknaden mellan till exempel offentliga och privata arbetsgivare, och den demografiska utvecklingen, som ställer nya krav på myndigheternas ansvar för att hjälpa människor med omställning efter sjukdom eller arbetslöshet. Det krävs mod och politiskt nytänkande för att vi ska komma till rätta med problemen på den nya tidens arbetsmarknad.
Reformeringen av sjukförsäkringen 2006 och införandet av etableringsreformen 2010 har krävt att Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen förändrat sina arbetssätt för gemensamma uppdrag. Efter förändringarna i lagstiftningen som dessa reformer inneburit, behöver vi nu säkerställa att den enskilde kan känna trygghet i att försörjningen fungerar vid omställning mellan sjukskrivning och arbetsmarknadsåtgärder. Människor ska kunna gå mellan olika ersättningar inom socialförsäkringen utan att behöva söka försörjningsstöd vid sjukdom eller arbetslöshet.
Redan idag finns lokala servicekontor där flera myndigheter samverkar och olika professioner är samlade under ett tak till gagn för individen. Att samordna insatser för försörjning och sysselsättning på detta sätt underlättar för medborgarna vid kontakt med myndigheterna, och är något som bör spridas och utvecklas till regional nivå. Den enskilde ska inte bli utlämnad mellan myndigheter som inte kommer överens.
Däremot ställer vi oss tveksamma till att gå så långt som att slå ihop två av landets största myndigheter, till den koloss av ”omställningsmyndighet” som Milton och Lindberg föreslår. Det krävs dock väldigt mycket mer av samverkan på regional nivå mellan Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan och kommunerna för att minska byråkrati och krångel, och sätta den enskildes behov i centrum.
Erfarenheterna från den norska NAV-reformen (Ny arbeids- og velferdsforvaltning) 2006, vilken är en av de största satsningarna någonsin i offentlig sektor i Norge behöver studeras närmare. Ur ett medborgarperspektiv är det viktigaste i reformen det lokala och regionala samarbetet tillsammans med kommunernas socialkontor, med målet att få ut fler i arbete och minska bidragsberoendet. Tanken är att de som vänder sig till NAV-kontoren ska få snabbare svar och att myndigheten ska erbjuda hjälp ur ett mer allsidigt perspektiv.
Utgångspunkterna för en kontinuerlig samverkan måste vara att få fler människor i arbete och undvika att människor hänvisas fram och tillbaka mellan olika myndigheter, samt att få till stånd ett snabbare och effektivare bemötande av brukarna med minskad risk att bli ”inlåst” i arbetslöshet eller sjukskrivning. Idag kan det vara svårt för den enskilde att skapa sig en bild av de ersättningar, program och insatser som finns, och vilka myndigheter som har hand om vad. Tydlighet, hanterbarhet och kunskap är A och O för att den som blir sjuk eller arbetslös ska veta vad som gäller. En fungerande regional och lokal samverkan är en nödvändighet i bättre och mer sammanhängande socialförsäkringssystem, där en allmän och obligatorisk a-kassa ingår.
Penilla Gunther, Lars-Axel Nordell, Riksdagsledamöter för KD i Arbetsmarknadsutskottet
söndag 15 maj 2011
torsdag 5 maj 2011
Perspektivskifte i integrationspolitiken
I många år har Sveriges integrationspolitik präglats av ett omhändertagandeperspektiv, där den nyanlände betraktats som svag och någon som måste tas om hand. Det var till Socialen som den nyanlände välkomnades med förslag på lämpliga bidrag att leva på. Den asylsökande förbjöds till och med att arbeta tidigare.
För snart ett år sedan avskaffade alliansregeringen arbetsförbudet och nu sker ett viktigt perspektivskifte där den nyanländes kunskap och erfarenheter ska tas till vara och där arbetslinjen ska gälla.
I och med den etableringsreform som infördes den 1 december i fjol kommer huvudansvaret för nyanlända att tas över av Arbetsförmedlingen. Direkt efter att uppehållstillstånd beviljats hålls ett etableringssamtal med den nyanlände på Arbetsförmedlingen. Syftet med samtalet är att kartlägga den nyanländes utbildning, yrkeserfarenhet och behov av etableringsinsatser. Även val av lämplig bostadsort ska ingå i detta samtal.
Utifrån detta samtal tas sedan en individuell etableringsplan fram som ska leda till egen försörjning. Planen kan innehålla Svenska för invandrare (SFI), samhällsorientering och arbetsförberedande insatser. Samhällsorientering innehåller exempelvis information om rättigheter och skyldigheter i Sverige och om hur man kan påverka saker och ting i vårt land.
Till sin hjälp kommer den nyanlände att få möjligheter att välja en etableringslots. Det är en person som kan fungera som guide i det svenska samhället. Eftersom lotsens arbete är prestationsbaserat finns ett intresse av att den nyanlände så snabbt som möjligt kan etablera sig och försörja sig själv. Den som går på gymnasiet, har ett förvärvsarbete på heltid eller har nedsatt arbetsförmåga pga t ex sjukdom kommer inte att omfattas av etableringsreformen. Ändå borde det i Örebro län röra sig om ca 400 personer som under 2011 får aktiv hjälp att ordna ett arbete och för övrigt etablera dig i det svenska samhället.
Etableringslotsarna kommer att engageras enligt lagen om valfrihetssystem (LOV). Detta innebär att varje organisation eller företag som lever upp till kraven som Arbetsförmedlingen ställer har möjlighet att arbeta som lotsar. Detta skapar stora möjligheter för det civila samhällets organisationer att verka som lotsar och därmed bidra till integrationsprocessen för de nyanlända. Redan idag lär det finnas ett 15-tal lotsföretag etablerade i länet.
Vi välkomnar denna förändring men menar att ytterligare steg bör tas för att öka integrationen. En stor anledning till arbetslösheten bland nyanlända är avsaknaden av personliga nätverk. Kommer du ny till ett land och inte känner någon är risken stor att du hamnar i utanförskap och arbetslöshet. Här tror vi att det civila samhället med exempelvis trossamfunden har en viktig roll att spela. Sveriges okunnighet om vilken roll religionen spelar för många människor som kommer till vårt land gör att vi hitintills missat denna viktiga arena att nå ut till grupper genom andra kanaler än bara genom direkta myndighetskontakter.
I samfundens lokaler kan de nyanlända träffa landsmän och andra som har längre erfarenhet av vårt land och besitter de nätverk som krävs för att bli en del av det svenska samhället. Vi gläder oss därför över dialog med de olika samfunden som samfundsminister Stefan Attefall har initierat i syfte att bättre integrera dessa grupper. Bara genom att inbegripa det civila samhällets kraft kan vi en gång för alla lägga den tidigare förda politiken bakom oss och se till varje persons kunnande och kompetens som kommer till vårt land.
För snart ett år sedan avskaffade alliansregeringen arbetsförbudet och nu sker ett viktigt perspektivskifte där den nyanländes kunskap och erfarenheter ska tas till vara och där arbetslinjen ska gälla.
I och med den etableringsreform som infördes den 1 december i fjol kommer huvudansvaret för nyanlända att tas över av Arbetsförmedlingen. Direkt efter att uppehållstillstånd beviljats hålls ett etableringssamtal med den nyanlände på Arbetsförmedlingen. Syftet med samtalet är att kartlägga den nyanländes utbildning, yrkeserfarenhet och behov av etableringsinsatser. Även val av lämplig bostadsort ska ingå i detta samtal.
Utifrån detta samtal tas sedan en individuell etableringsplan fram som ska leda till egen försörjning. Planen kan innehålla Svenska för invandrare (SFI), samhällsorientering och arbetsförberedande insatser. Samhällsorientering innehåller exempelvis information om rättigheter och skyldigheter i Sverige och om hur man kan påverka saker och ting i vårt land.
Till sin hjälp kommer den nyanlände att få möjligheter att välja en etableringslots. Det är en person som kan fungera som guide i det svenska samhället. Eftersom lotsens arbete är prestationsbaserat finns ett intresse av att den nyanlände så snabbt som möjligt kan etablera sig och försörja sig själv. Den som går på gymnasiet, har ett förvärvsarbete på heltid eller har nedsatt arbetsförmåga pga t ex sjukdom kommer inte att omfattas av etableringsreformen. Ändå borde det i Örebro län röra sig om ca 400 personer som under 2011 får aktiv hjälp att ordna ett arbete och för övrigt etablera dig i det svenska samhället.
Etableringslotsarna kommer att engageras enligt lagen om valfrihetssystem (LOV). Detta innebär att varje organisation eller företag som lever upp till kraven som Arbetsförmedlingen ställer har möjlighet att arbeta som lotsar. Detta skapar stora möjligheter för det civila samhällets organisationer att verka som lotsar och därmed bidra till integrationsprocessen för de nyanlända. Redan idag lär det finnas ett 15-tal lotsföretag etablerade i länet.
Vi välkomnar denna förändring men menar att ytterligare steg bör tas för att öka integrationen. En stor anledning till arbetslösheten bland nyanlända är avsaknaden av personliga nätverk. Kommer du ny till ett land och inte känner någon är risken stor att du hamnar i utanförskap och arbetslöshet. Här tror vi att det civila samhället med exempelvis trossamfunden har en viktig roll att spela. Sveriges okunnighet om vilken roll religionen spelar för många människor som kommer till vårt land gör att vi hitintills missat denna viktiga arena att nå ut till grupper genom andra kanaler än bara genom direkta myndighetskontakter.
I samfundens lokaler kan de nyanlända träffa landsmän och andra som har längre erfarenhet av vårt land och besitter de nätverk som krävs för att bli en del av det svenska samhället. Vi gläder oss därför över dialog med de olika samfunden som samfundsminister Stefan Attefall har initierat i syfte att bättre integrera dessa grupper. Bara genom att inbegripa det civila samhällets kraft kan vi en gång för alla lägga den tidigare förda politiken bakom oss och se till varje persons kunnande och kompetens som kommer till vårt land.
torsdag 28 april 2011
Lär dom sej aldrig?
Omvalet i Örebro beror bl a på att sossarna gick över gränsen för det tillåtna genom inte minst partiaktiviteter inne i vallokalen i Vivalla.
I dagens NA kommer nästa skandal med partibrev till anhöriga vid anhörigcentrum i kommunens egna kuvert. Tidigare har dessutom S skickat partibrev som internpost till skolpersonal. Kommer väljarna verkligen låta sådana tilltag passera?
- Posted using BlogPress from my iPhone
I dagens NA kommer nästa skandal med partibrev till anhöriga vid anhörigcentrum i kommunens egna kuvert. Tidigare har dessutom S skickat partibrev som internpost till skolpersonal. Kommer väljarna verkligen låta sådana tilltag passera?
- Posted using BlogPress from my iPhone
torsdag 14 april 2011
Ylva kan inte förneka SD-inviten
När Arbetsmarknadsutskottet i dag ajournerade sitt sammanträde för att S+V+MP+SD skulle kunna skriva ihop sig i två gemensamma yrkanden, uppmanade utskottets vice ordf Ylva Johansson (S), Sven-Olof Sällström (SD) att hänga med in på hennes rum, som ligger vägg i vägg med utskottets sessionssal.
Vi övriga passade på att ta en fika och när vi passerade Ylvas rum såg vi att SD fanns på plats tillsammans med de rödgröna. När vi återvände hade Sällström lämnat överläggningen. Man kan fråga sej om det som hände idag är första steget till ett närmande mellan S och SD?
I budgetdebatten sträckte Johnny Skalin (SD) ut en hand till Socialdemokraterna när han sa: "Genom en samlad opposition kan man ju tvinga regeringen att backa. Kan vi räkna med Socialdemokraterna? " Tommy Waidelich (S) gav svar på tal när han sa: "Alla kan räkna med Socialdemokraterna".
Ska vi tolka Ylva Johanssons invit till SD som att hon nu greppat deras utsträckta hand? Efteråt har Ylva Johansson, trots vi som med egna ögon såg vad som hände, hävdat att han överhuvud taget aldrig satt sin fot i rummet. Sen har företrädare för de rödgröna hävdat att det inte rörde sig om någon förhandling utan bara ett samtal.
För att flytta fokus från vad som egentligen hände i hennes rum försöker nu de rödgröna få det till att handla om det ska vara tillåtet att twittra eller ej under utskottsmöten. Pinsamt! Faktum är att mötet var ajournerat.
Lars-Axel Nordell (kd)
Ledamot i Arbetsmarknadsutskottet
Vi övriga passade på att ta en fika och när vi passerade Ylvas rum såg vi att SD fanns på plats tillsammans med de rödgröna. När vi återvände hade Sällström lämnat överläggningen. Man kan fråga sej om det som hände idag är första steget till ett närmande mellan S och SD?
I budgetdebatten sträckte Johnny Skalin (SD) ut en hand till Socialdemokraterna när han sa: "Genom en samlad opposition kan man ju tvinga regeringen att backa. Kan vi räkna med Socialdemokraterna? " Tommy Waidelich (S) gav svar på tal när han sa: "Alla kan räkna med Socialdemokraterna".
Ska vi tolka Ylva Johanssons invit till SD som att hon nu greppat deras utsträckta hand? Efteråt har Ylva Johansson, trots vi som med egna ögon såg vad som hände, hävdat att han överhuvud taget aldrig satt sin fot i rummet. Sen har företrädare för de rödgröna hävdat att det inte rörde sig om någon förhandling utan bara ett samtal.
För att flytta fokus från vad som egentligen hände i hennes rum försöker nu de rödgröna få det till att handla om det ska vara tillåtet att twittra eller ej under utskottsmöten. Pinsamt! Faktum är att mötet var ajournerat.
Lars-Axel Nordell (kd)
Ledamot i Arbetsmarknadsutskottet
måndag 21 mars 2011
Mitt i dramatikens mellanöstern
Under en veckas tid kunde jag och min fru Inga-Lill följa den dramatiska händelseutvecklingen i Egypten och Libyen via TV:n på vårt hotell i Aqaba i Jordanien.
Ett antal TT-meddelanden dök också upp i mobiltelefonen i form av sms. Ett handlade om att Byggmark tagit silver i VM-slalom i Tyskland medan ett annat rapporterande om händelseutvecklingen i mellanöstern med bl a stridsflyg som öppnade eld mot demonstranter i den libyska huvudstaden Tripoli.
När vi tittade ut över den smala viken i röda havet kunde vi se Egypten till vänster och Israel till höger där vi tydligt kunde urskilja staden Eilat och 5 km bakom oss hade vi Saudiarabien.
Vi besökte den bortglömda staden Petra från 500-talet f. kr. Hittills har bara ca 35 procent grävts ut men den är mycket sevärd och sträcker sig över ett jättestort område. Pelare, grottor och utsmyckningar är uthuggna direkt i de jättehöga bergväggarna. Mest känd är den sk skattkammaren som ser ut som ett klassiskt pampigt palats i flera våningar med stora pelare, allt uthugget uppifrån och ner i de gigantiska stenklipporna. Det var varmt när vi var i Petra och i ett sms framgick det att det var 30 grader kallt i Sverige samtidigt som vi hade 30 grader varmt.
Det var stor dramatik i omvärlden men i Jordanien var allt lugnt. Man skulle kunna ha tänkt sig att upproren och demonstrationerna skulle ha spridit sig också dit men så var inte fallet. Till skillnad från Libyen har Jordanien en ganska populär kung. På grund av det lugna läget i Jordanien styrde också charterföretagen över sina resor från Egypten till Jordanien.
Flygplatsen i Aqaba har bara två gater och verkar vara mindre än Örebros flygplats. När det var dags för oss att flyga hem till Svea Rike möttes vi av orkestrar som firade att det första direktflyget från Norge hade anlänt. Bl a spelade en vandringsorkester med säckpipor framför flygplatsentrén. Jordaniens kung hade precis hållit ett välkomsttal för de norska charterpassagerarna från Stavanger.
På planet hem fick jag kontakt med en professor i botanik som inbjöd mej till Naturhistoriska museet i Stockholm för att bl a ta del av Sven J Enanders herbarier som finns bevarat där. Enander, som också kallades Salixkungen, var en framstående botaniker och dessutom kyrkoherde och riksdagsledamot från min hemby Lillhärdal i Härjedalen. Han ersattes i riksdagen 1908 sedan riksdagskollegan PP Waldenström, som också var Missionsförbundets grundare, vid ett predikobesök i missionskapellet i byn ställt frågan om de inte hade någon bättre att skicka till Stockholm än Enander.
Ett antal TT-meddelanden dök också upp i mobiltelefonen i form av sms. Ett handlade om att Byggmark tagit silver i VM-slalom i Tyskland medan ett annat rapporterande om händelseutvecklingen i mellanöstern med bl a stridsflyg som öppnade eld mot demonstranter i den libyska huvudstaden Tripoli.
När vi tittade ut över den smala viken i röda havet kunde vi se Egypten till vänster och Israel till höger där vi tydligt kunde urskilja staden Eilat och 5 km bakom oss hade vi Saudiarabien.
Vi besökte den bortglömda staden Petra från 500-talet f. kr. Hittills har bara ca 35 procent grävts ut men den är mycket sevärd och sträcker sig över ett jättestort område. Pelare, grottor och utsmyckningar är uthuggna direkt i de jättehöga bergväggarna. Mest känd är den sk skattkammaren som ser ut som ett klassiskt pampigt palats i flera våningar med stora pelare, allt uthugget uppifrån och ner i de gigantiska stenklipporna. Det var varmt när vi var i Petra och i ett sms framgick det att det var 30 grader kallt i Sverige samtidigt som vi hade 30 grader varmt.
Det var stor dramatik i omvärlden men i Jordanien var allt lugnt. Man skulle kunna ha tänkt sig att upproren och demonstrationerna skulle ha spridit sig också dit men så var inte fallet. Till skillnad från Libyen har Jordanien en ganska populär kung. På grund av det lugna läget i Jordanien styrde också charterföretagen över sina resor från Egypten till Jordanien.
Flygplatsen i Aqaba har bara två gater och verkar vara mindre än Örebros flygplats. När det var dags för oss att flyga hem till Svea Rike möttes vi av orkestrar som firade att det första direktflyget från Norge hade anlänt. Bl a spelade en vandringsorkester med säckpipor framför flygplatsentrén. Jordaniens kung hade precis hållit ett välkomsttal för de norska charterpassagerarna från Stavanger.
På planet hem fick jag kontakt med en professor i botanik som inbjöd mej till Naturhistoriska museet i Stockholm för att bl a ta del av Sven J Enanders herbarier som finns bevarat där. Enander, som också kallades Salixkungen, var en framstående botaniker och dessutom kyrkoherde och riksdagsledamot från min hemby Lillhärdal i Härjedalen. Han ersattes i riksdagen 1908 sedan riksdagskollegan PP Waldenström, som också var Missionsförbundets grundare, vid ett predikobesök i missionskapellet i byn ställt frågan om de inte hade någon bättre att skicka till Stockholm än Enander.
torsdag 17 mars 2011
Kriminalisering av eftersupning på väg
Äntligen har vi lyckats få enighet i socialutskottet om att sätta stopp för den sk eftersupningen, dvs att en alkoholpåverkad bilförare efter en olycka hävdar att han/hon druckit alkohol efter en trafikolycka.
Detta tilltag har blivit allt vanligare i vårt land och har lett till ökad belastning för rättsmedicinalverket i sitt utredningsarbete.
Vi har lyckats göra vägarna säkrare och bilarna säkrare. Nu är det dags att också göra bilförarna säkrare till skydd för alla i trafiken.
Norge har i mer än 50 år haft regeln att man inte får dricka alkohol sex timmar efter en trafikolycka, då man ska kunna redogöra för vad som hänt och inte vara till fara för omgivningen.
Eftesom jag i en motion till riksdagen krävt att en lagstiftning enligt norsk modell är det särskilt glädjande att socialutskottet idag beslude att begära av regeringen att återkomma till riksdagen med förslag som kriminaliserar detta.
Motion 2010/11:Ju212 Eftersupning enligt norsk modell
Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att enligt norsk modell lagstifta om eftersupning.
Motivering
Problemet med så kallad eftersupning har uppmärksammats i medierna. Genom att hävda att man druckit alkohol efter en trafikolycka kan en rattfyllerist bli frikänd såvida det inte går att bevisa att han verkligen druckit före olyckan. Detta skapar svårigheter för domstolarna att bevisa brott mot trafiknykterheten. I Norge finns sedan 1959 en lag som säger att en motorfordonsförare inte får dricka alkohol eller inta något annat berusningsmedel de första sex timmarna efter en trafikolycka eller en körning när föraren förstår eller borde förstå att den kan föranleda en polisundersökning.
Vi föreslår att ett förbud mot så kallad eftersupning införs även i Sverige för att förenkla bevisfrågan i samband med rattfylleri.
Varje år dör människor på grund av onyktra personer som kör bil. I och med att eftersupning har satts i system vid olyckor i samband med alkoholintag är det nu hög tid att ta efter den norska modellen. Det finns anledning att tro att det kommer att spara liv om en lag liknande den norska instiftas i Sverige. Det skulle också bli och en tydlig signal om att alkohol och bilkörning inte hör ihop.
Stockholm den 22 oktober 2010
Lars-Axel Nordell (KD)
Andreas Carlson (KD)
fredag 11 mars 2011
Utbildning, utbildning och utbildning istället för åtgärd, åtgärd och åtgärd
Sedan valet finns jag med i riksdagens Arbetsmarknadsutskott och jag är därmed Kristdemokraternas talesperson i arbetsmarknadspolitiska frågor.
Idag hade vi en arbetsmarknadspolitisk debatt i kammaren som socialdemokraterna begärt. Jag valde att lyfta företagens roll i att skapa jobb och skatteintäkter för välfärden och för att kunna sänka trösklarna till arbetsmarknaden genom olika former av arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
Förutom att oppositionen använde allt för mycket svart färg och för breda penslar när man målade bilden av den svenska arbetsmarknaden var det framförallt två intressanta noteringar jag gjorde.
Ylva Johansson (S) sa i sitt inlägg att de tre viktigaste arbetsmarknadspolitiska åtgärderna är utbildning, utbildning och utbildning. Jag valde att kommentera detta med att socialdemokraterna annars brukar brukar lyfta fram åtgärder, åtgärder och åtgärder för att ge folk jobb. Aldrig hör vi en socialdemokrat tala om en framgångsrik näringspolitiken som det viktigaste för att ge jobb.
Mehmet Kaplan (MP) kommenterade att vi i regeringen halverat arbetsgivaravgiften för ungdomar med att han mycket väl kan tänka sig att helt ta bort arbetsgivaravgiften för ungdomar. Intressant med tanke på att MP samtidigt valt att i budgeten fördubbla den.
Idag hade vi en arbetsmarknadspolitisk debatt i kammaren som socialdemokraterna begärt. Jag valde att lyfta företagens roll i att skapa jobb och skatteintäkter för välfärden och för att kunna sänka trösklarna till arbetsmarknaden genom olika former av arbetsmarknadspolitiska åtgärder.
Förutom att oppositionen använde allt för mycket svart färg och för breda penslar när man målade bilden av den svenska arbetsmarknaden var det framförallt två intressanta noteringar jag gjorde.
Ylva Johansson (S) sa i sitt inlägg att de tre viktigaste arbetsmarknadspolitiska åtgärderna är utbildning, utbildning och utbildning. Jag valde att kommentera detta med att socialdemokraterna annars brukar brukar lyfta fram åtgärder, åtgärder och åtgärder för att ge folk jobb. Aldrig hör vi en socialdemokrat tala om en framgångsrik näringspolitiken som det viktigaste för att ge jobb.
Mehmet Kaplan (MP) kommenterade att vi i regeringen halverat arbetsgivaravgiften för ungdomar med att han mycket väl kan tänka sig att helt ta bort arbetsgivaravgiften för ungdomar. Intressant med tanke på att MP samtidigt valt att i budgeten fördubbla den.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
