Vi Kristdemokrater inser hur avgörade det är att det finns de som vill starta, driva och utveckla företag som ger jobb och värdefulla skatteintäkter för att finansiera välfärden.
Bloffaktur är ett allvarligt hot mot små företag som hellre betalar än tar strid eftersom de annars kan hamna på "svarta listan". Därför har jag lagt en motion i riksdagen där jag föreslår ändringar av reglerna för näringsidkare i kreditupplysningslagen.
Motionen har väckt intresse både hos Småföretagarnas riksförbund och Nya Affärer
Läs motionen i sin helhet nedan:
Åtgärder mot bluffaktureringsföretag
Motion till riksdagen
2011/12:Fi245 (KD777)
av Lars-Axel Nordell (KD)
--------------------------------------------------------------------------------
Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om en ändring av reglerna för näringsidkare i kreditupplysningslagen.
Motivering
En betalningsanmärkning är en uppgift i en kreditupplysning om att en person inte skött sina betalningar. Enligt 7 § Kreditupplysningslagen (1973:1173) får kreditupplysningar om fysiska personer som inte är näringsidkare inte innehålla uppgifter om andra betalningsförsummelser än sådana som slagits fast genom en domstols eller annan myndighets avgörande. Däremot är det tillåtet att lämna upplysningar om näringsidkares betalningsförsummelser redan när en ansökan om betalningsföreläggande eller en stämningsansökan inges till Kronofogdemyndigheten respektive domstolen. I kreditupplysningsverksamheten har praxis sedan många år blivit att sådana upplysningar lämnas.
För att ett kreditupplysningsföretag ska få lämna ut uppgift om privatperson krävs det att det är en uppgift om betalningsförsummelse som är beslutad, registrerad eller åtgärdad av en myndighet. Även andra kreditgivare har nytta av den här informationen. Ett exempel är om en hyresvärd vill bedöma om en ny hyresgäst har möjlighet att betala hyran i rätt tid. Kreditupplysningsföretagen hämtar dagligen sina uppgifter från Kronofogdemyndighetens register. En betalningsanmärkning finns kvar i kreditupplysningen under tre år för privatpersoner och under fem år för företag.
Idag får företag betalningsanmärkning redan vid ansökan om betalningsföreläggande, oavsett om grunden i ansökan om betalningsförläggande är riktig eller inte. Detta påverkar främst mindre företag, där anmärkningar har större påverkan på bedömningen av företaget. Detta utnyttjas av bluffaktureringsföretag, som vid utebliven betalning ansöker om betalningsföreläggande.
En betalningsanmärkning kan få stora konsekvenser för ett litet företag som därmed sannolikt förlorar möjlighet att handla på kredit, att skaffa telefonabonnemang, Internet, ingå hyresavtal osv. I förlängning kan företaget till och med vara tvunget att upphöra med sin verksamhet, med förlorade arbetstillfällen som följd. För mindre företag är det helt enkelt inte värt risken att få en anmärkning, vilket gör att många mindre företagare väljer att betala bluffakturor.
Nackdelen är att ansökan kan vara riktig och ger kreditgivaren en tidig signal om det kan finnas betalningssvårigheter, men eftersom det inte finns något filter som värderar ansökan/ansökaren underminerar dagens reglering de mindre företagens ekonomiska trygghet. Det fungerar bra för fysiska personer, och det finns därmed all anledning att regeln också skall gälla för företag (juridiska personer). Det finns idag möjlighet att få igenom en rättelse av betalningsanmärkning (blockering), men det tar tid (1-3 månader) och är ovisst. Under den tiden kan företag drabbas av oreparerbara skador.
Eftersom lagstiftningen inte gör skillnad på rätt eller felaktig anmärkning, är lagen idag rent skadlig, främst för småföretag. Hur detta ska åtgärdas bör utredas. En ändring av 7 § till att gälla både fysiska och juridiska personer (idag bara fysiska) är en möjlig lösning. Marknaden för s.k. blufföretag och bluffakturering skulle med en sådan här ändring i princip upphöra. De livnär sig på rädslan för anmärkning. Enligt uppgifter kostar bluffakturor ca 1,2 miljarder kronor per år, vilket främst drabbar mindre företag.
Stockholm den 4 oktober 2011
Lars-Axel Nordell (KD)
torsdag 13 oktober 2011
torsdag 6 oktober 2011
Flera valde alkoholfritt för första gången
Om man av olika anledningar inte vill dricka alkoholhaltigt vin då riksmötet öppnas eller vid andra högtidligheter som riksdagen inbjuder till brukar man få nöja sej med vatten. Därför sände jag, som ordförande i riksdagens nykterhetsgrupp, ett brev till riksdagsdirektören och påpekade att många skulle uppskatta ett breddat utbud där goda alkoholfria viner av hög kvalitet ingår.
Media nosade upp brevet och det resulterade i en stor artikel i Svenska Dagbladet där jag intervjuades. En journalist berättade att man från riksdagsförvaltningens sida ser det som en ekonomisk fråga i och med att alkoholfritt vin är dyrare än vatten. Visserligen blir alkoholfritt vin dyrare att tillverka i och med att det måste avalkoholiseras, men det blir billigare för kunden att köpa eftersom man slipper betala alkoholskatt. Så om fler väljer alkoholfritt blir det billigare för Riksdagen.
Reaktionerna lät inte vänta på sej. Via e-post och Facebook damp det i strid ström ner både positiva och negativa kommentarer. En för mej okänd person skrev: ”Ditt uttalande om alkoholfritt vin visar att du snarast bör lämna riksdagen och göra något annat. Den typen av ankdammsfrågor är en utomordentlig beskrivning av dina intressen och inställning till riksdagens roll. Helt otroligt – du borde skämmas!”
En annan som jobbat inom försvarsmakten skrev: ” Jag tycker att ni går för lamt fram. Jag tycker att politiker har ett större ansvar och borde föregå med gott exempel. Jag anser att det i dag finns en stark normförskjutning till att det alltid måste vara alkohol. Det går inte att ha roligt, fest, fira de som haft framgångar, gratulera någon o.s.v. utan att det skall vara alkohol”.
En skrev ”är det så mycket att bråka om, folk ser nog hellre att politiker pratar om jobb, skatter o företagande än riksdagsledamöters dryckesalternativ”. Självklart är det på det viset, och därför valde jag att se det som en handläggningsfråga för riksdagssekretariatet och inte som en politisk fråga. Lägger man ihop reaktionerna var det ändå flest positiva reaktioner som ”så ska det vara, inte bara prat utan handling”, ”toppen”, ”tack”, ”jättebra”, etc.
När riksdagsledamöterna och inbjudna gäster kom till ”minglet” i sammanbindningsbanan efter riksmötets högtidliga öppnande möttes vi av flera flaskor utsökt rött- respektive vitt alkoholfritt vin på samtliga bord. Flera valde alkoholfritt för första gången och en sa till mej ”det bär mej emot att erkänna det, men det smakade faktiskt riktigt gott”.
Media nosade upp brevet och det resulterade i en stor artikel i Svenska Dagbladet där jag intervjuades. En journalist berättade att man från riksdagsförvaltningens sida ser det som en ekonomisk fråga i och med att alkoholfritt vin är dyrare än vatten. Visserligen blir alkoholfritt vin dyrare att tillverka i och med att det måste avalkoholiseras, men det blir billigare för kunden att köpa eftersom man slipper betala alkoholskatt. Så om fler väljer alkoholfritt blir det billigare för Riksdagen.
Reaktionerna lät inte vänta på sej. Via e-post och Facebook damp det i strid ström ner både positiva och negativa kommentarer. En för mej okänd person skrev: ”Ditt uttalande om alkoholfritt vin visar att du snarast bör lämna riksdagen och göra något annat. Den typen av ankdammsfrågor är en utomordentlig beskrivning av dina intressen och inställning till riksdagens roll. Helt otroligt – du borde skämmas!”
En annan som jobbat inom försvarsmakten skrev: ” Jag tycker att ni går för lamt fram. Jag tycker att politiker har ett större ansvar och borde föregå med gott exempel. Jag anser att det i dag finns en stark normförskjutning till att det alltid måste vara alkohol. Det går inte att ha roligt, fest, fira de som haft framgångar, gratulera någon o.s.v. utan att det skall vara alkohol”.
En skrev ”är det så mycket att bråka om, folk ser nog hellre att politiker pratar om jobb, skatter o företagande än riksdagsledamöters dryckesalternativ”. Självklart är det på det viset, och därför valde jag att se det som en handläggningsfråga för riksdagssekretariatet och inte som en politisk fråga. Lägger man ihop reaktionerna var det ändå flest positiva reaktioner som ”så ska det vara, inte bara prat utan handling”, ”toppen”, ”tack”, ”jättebra”, etc.
När riksdagsledamöterna och inbjudna gäster kom till ”minglet” i sammanbindningsbanan efter riksmötets högtidliga öppnande möttes vi av flera flaskor utsökt rött- respektive vitt alkoholfritt vin på samtliga bord. Flera valde alkoholfritt för första gången och en sa till mej ”det bär mej emot att erkänna det, men det smakade faktiskt riktigt gott”.
onsdag 5 oktober 2011
Mina motioner under allmänna motionstiden 2011
Klicka på rubriken ovan eller skriv in länken:
http://tinyurl.com/nordell2011
så kommer du till en sida med mina 40 motioner som lämnats in under allmänna motionstiden.
Länsfokus
1. Europeiskt teckenspråksinstitut
2. Nobelbanan (Oslo-Stockholm)
3. Trafiksäkerhetsutbildning till Blåljusförare
4. Sjöräddning på Hjälmaren
5. Örebro teologiska högskola
6. Utb för döva i religionsvetenskap vid ÖTH
7. E20-stråket sträckan Göteborg-Stockholm
8. Tillgång till vardagstolkning i hela landet
Företagarfokus
1. Utmaningsrätt
2. Åtgärder mot bluffakturor till småföretagare
3. Näringslivets deltagande i Eu-projekt
4. Avdragsgill friskvård
5. Avskaffa sjuklöneansvaret
6. Karenstiden för engenföretagare
7. RIT-avdrag
8. IT-politik
9. Gör IT till basindustri ur skattesynpunkt
10. E-legitimation
Folkhälso o drogfokus
1. Serveringstider på restaurang
2. Familjeklassning av nätdroger
3. Alkolås i bilar
4. Gårdsförsäljning av alkohol
5. Sänkning av införselkvoterna för alkohol
6. Statens betalningsansvar på behandlingshem
7. Värdighetsgaranti i hälso- och sjukvården
8. Vårdplatser inom hälso- och sjukvården
Handikappfokus
1. P-tillstånd för funktionsnedsatta
2. Tillgänglighetsarbete
3. Tillgång till vardagstolkning i hela landet
4. Europeiskt teckenspråksinstitut
5. Utb för döva i religionsvetenskap vid ÖTH
Demokratifokus
1. Kommunala utjämningsmandat
2. Ett starkt civilt samhälle
3. Elektronsik rösning
4. Fri tillgång till offentlig data
5. Europaparlamentet till en ort
6. RIT-avdrag
Glesygdsfokus
1. Inlandsbanan
2. Näringslivets deltagande i Eu-projekt
Miljöfokus
1. Symbolmärkning vid källsortering
2. Skrotningspremie för tunga lastbilar
3. Biologisk mångfald
Barn-, ungdoms- och kulturfokus
1. FN:s bankonvention som svensk lag
2. Fribeloppet
3. Dansbandsmomsen
http://tinyurl.com/nordell2011
så kommer du till en sida med mina 40 motioner som lämnats in under allmänna motionstiden.
Länsfokus
1. Europeiskt teckenspråksinstitut
2. Nobelbanan (Oslo-Stockholm)
3. Trafiksäkerhetsutbildning till Blåljusförare
4. Sjöräddning på Hjälmaren
5. Örebro teologiska högskola
6. Utb för döva i religionsvetenskap vid ÖTH
7. E20-stråket sträckan Göteborg-Stockholm
8. Tillgång till vardagstolkning i hela landet
Företagarfokus
1. Utmaningsrätt
2. Åtgärder mot bluffakturor till småföretagare
3. Näringslivets deltagande i Eu-projekt
4. Avdragsgill friskvård
5. Avskaffa sjuklöneansvaret
6. Karenstiden för engenföretagare
7. RIT-avdrag
8. IT-politik
9. Gör IT till basindustri ur skattesynpunkt
10. E-legitimation
Folkhälso o drogfokus
1. Serveringstider på restaurang
2. Familjeklassning av nätdroger
3. Alkolås i bilar
4. Gårdsförsäljning av alkohol
5. Sänkning av införselkvoterna för alkohol
6. Statens betalningsansvar på behandlingshem
7. Värdighetsgaranti i hälso- och sjukvården
8. Vårdplatser inom hälso- och sjukvården
Handikappfokus
1. P-tillstånd för funktionsnedsatta
2. Tillgänglighetsarbete
3. Tillgång till vardagstolkning i hela landet
4. Europeiskt teckenspråksinstitut
5. Utb för döva i religionsvetenskap vid ÖTH
Demokratifokus
1. Kommunala utjämningsmandat
2. Ett starkt civilt samhälle
3. Elektronsik rösning
4. Fri tillgång till offentlig data
5. Europaparlamentet till en ort
6. RIT-avdrag
Glesygdsfokus
1. Inlandsbanan
2. Näringslivets deltagande i Eu-projekt
Miljöfokus
1. Symbolmärkning vid källsortering
2. Skrotningspremie för tunga lastbilar
3. Biologisk mångfald
Barn-, ungdoms- och kulturfokus
1. FN:s bankonvention som svensk lag
2. Fribeloppet
3. Dansbandsmomsen
måndag 3 oktober 2011
Argumenten biter väl inte på monopolkramare
Artikeln publicerad i Nerikes Allehanda den 3 okt 2011
Den socialdemokratiske riksdagsledamoten, Lennart Axelsson från Nora ägnar sig gång på gång åt att i NA kritisera det mesta som gäller utveckling av den svenska sjukvården.
Det var bättre förr, är tydligen Axelssons devis. Ena stunden kritiserar han den framgångsrika apoteksreformen, som vänt den negativa utvecklingen med apoteksnedläggningar, som gett oss 6000 nya möjligheter att köpa receptfria läkemedel och hela 200 nya apotek med en helt annan servicesituation. För en monopolkramare som Axelsson biter väl inte heller argument som att det nu bara är Nordkorea och Cuba som alltjämt har apoteksmonopol.
Nu senast riktar Axelsson kritik mot en framflyttad skattesänkning för pensionärerna. Axelsson kan inte vara omedveten om att Socialdemokraterna valde att inte sänka skatten med en enda krona under sina tio år i regeringsställning, medan alliansregeringen sänkt pensionärsskatten med sammanlagt 13 miljarder kronor. Det är ingen hemlighet att det är Kristdemokraterna som varit pådrivande, och vi tog också strid i budgetarbetet, för att genomföra ytterligare sänkning av skatten för pensionärer 2012. Den kommer nu att genomföras 2013 eller 2014. Vi lyckades dock redan nu få igenom en höjning av bostadstillägget som gynnar barnfamiljer och de mest utsatta pensionärerna.
Att lyckas korta vårdköerna har varit en av socialminister Göran Hägglund mest uppmärksammade insatser. I stället för att, som den socialdemokratiska regeringen under 2000-talet, betala 46 miljarder kronor till landsting som kunde uppvisa att de hade långa vårdköer, lät Hägglund de landsting som klarade av att ge behandling i rätt tid få dela på en miljard. Resultatet lät inte vänta på sig. Vinnarna är patienterna som slipper stå i långa vårdköer.
Axelsson tar i NA upp regeringens justering av högkostnadsskyddet inom den öppna hälso- och sjukvården och för läkemedel. I våras anklagade han socialministern med uttryck som "i stället för att i regeringen försvara välfärden planerar han på eget initiativ försämringar" och "får han som han vill blir sjukvården dyrare för många patienter" Vi påpekade att Hägglund, tvärtemot vad Axelsson skrev, inte tagit något sådant initiativ men att framför allt Sveriges kommuner och landsting uppmärksammat regeringen på den ökande samhällskostnaden för läkemedel.
Man bör komma ihåg att patientavgiften och det vi betalar för medicinen bara är en liten del av vad det egentligen kostar. Till det kommer högkostnadsskyddet där vi redan efter 4-5 läkarbesök på USÖ kan få frikort. Högkostnadsskyddet är till för att sänka kostnaderna för de mest vårdbehövande. Detta ska vi slå vakt om.
Högkostnadsskyddet för sjukvårdsbesök har legat på oförändrad nivå sedan 1997, då den socialdemokratiska regeringen hör och häpna höjde det. Man undrar hur Axelsson den gången i NA formulerade sin förkastelsedom över regeringens beslut? Eftersom ingen årlig uppräkning har skett blir ökningen nu efter 15 år desto större för den enskilde, vilket kan vara tungt när marginalerna redan är små.
Lars-Axel Nordell
Den socialdemokratiske riksdagsledamoten, Lennart Axelsson från Nora ägnar sig gång på gång åt att i NA kritisera det mesta som gäller utveckling av den svenska sjukvården.
Det var bättre förr, är tydligen Axelssons devis. Ena stunden kritiserar han den framgångsrika apoteksreformen, som vänt den negativa utvecklingen med apoteksnedläggningar, som gett oss 6000 nya möjligheter att köpa receptfria läkemedel och hela 200 nya apotek med en helt annan servicesituation. För en monopolkramare som Axelsson biter väl inte heller argument som att det nu bara är Nordkorea och Cuba som alltjämt har apoteksmonopol.
Nu senast riktar Axelsson kritik mot en framflyttad skattesänkning för pensionärerna. Axelsson kan inte vara omedveten om att Socialdemokraterna valde att inte sänka skatten med en enda krona under sina tio år i regeringsställning, medan alliansregeringen sänkt pensionärsskatten med sammanlagt 13 miljarder kronor. Det är ingen hemlighet att det är Kristdemokraterna som varit pådrivande, och vi tog också strid i budgetarbetet, för att genomföra ytterligare sänkning av skatten för pensionärer 2012. Den kommer nu att genomföras 2013 eller 2014. Vi lyckades dock redan nu få igenom en höjning av bostadstillägget som gynnar barnfamiljer och de mest utsatta pensionärerna.
Att lyckas korta vårdköerna har varit en av socialminister Göran Hägglund mest uppmärksammade insatser. I stället för att, som den socialdemokratiska regeringen under 2000-talet, betala 46 miljarder kronor till landsting som kunde uppvisa att de hade långa vårdköer, lät Hägglund de landsting som klarade av att ge behandling i rätt tid få dela på en miljard. Resultatet lät inte vänta på sig. Vinnarna är patienterna som slipper stå i långa vårdköer.
Axelsson tar i NA upp regeringens justering av högkostnadsskyddet inom den öppna hälso- och sjukvården och för läkemedel. I våras anklagade han socialministern med uttryck som "i stället för att i regeringen försvara välfärden planerar han på eget initiativ försämringar" och "får han som han vill blir sjukvården dyrare för många patienter" Vi påpekade att Hägglund, tvärtemot vad Axelsson skrev, inte tagit något sådant initiativ men att framför allt Sveriges kommuner och landsting uppmärksammat regeringen på den ökande samhällskostnaden för läkemedel.
Man bör komma ihåg att patientavgiften och det vi betalar för medicinen bara är en liten del av vad det egentligen kostar. Till det kommer högkostnadsskyddet där vi redan efter 4-5 läkarbesök på USÖ kan få frikort. Högkostnadsskyddet är till för att sänka kostnaderna för de mest vårdbehövande. Detta ska vi slå vakt om.
Högkostnadsskyddet för sjukvårdsbesök har legat på oförändrad nivå sedan 1997, då den socialdemokratiska regeringen hör och häpna höjde det. Man undrar hur Axelsson den gången i NA formulerade sin förkastelsedom över regeringens beslut? Eftersom ingen årlig uppräkning har skett blir ökningen nu efter 15 år desto större för den enskilde, vilket kan vara tungt när marginalerna redan är små.
Lars-Axel Nordell
torsdag 16 juni 2011
Varför kasta ut barnet med badvattnet?
Understödda av media präglas ofta riksdagsdebatterna av ett svartvitt tänkande i kombination av ett uppskruvat tonläge, där konstruktiviteten och framsynen ofta får stå åt sidan. Ett exempel på detta är när fas3 debatterade i riksdagen i förra veckan och där de rödgröna bildade majoritet med Sverigedemokraterna och krävde att inga nya ska skrivas in i Jobb- och utvecklingsgarantins tredje fas. Detta resulterade i något av en chockvåg genom föreningssverige.
Många ideella organisationer har ställt upp och tagit emot långtidsarbetslösa och kunnat erbjuda en meningsfull sysselsättning för många genom fas3. Det har på ett naturligt sätt gått att kombinera det ideella föreningsarbetets engagemang och goda idéer med långtidsarbetslösas behov av att komma ut på en arbetsplats. Efter riksdagsbeslutet nåddes jag av signaler att föreningar plötsligt tvekar och avvaktar med att planera för att kunna ta emot fler fas3:are.
Många av de som blivit anvisade plats i föreningslivet vittnar om hur de för första gången känt sig behövd, fått bra arbetskompisar och fått ägna sig åt något meningsfullt. Goda exempel finns bl a från nykterhetsrörelsen och second hand verksamhet, för att nu nämna några. Det är framförallt det civila samhället och kommunsektorn som berett plats för långtidsarbetslösa i fas 3, medan det är mer ovanligt i det privata näringslivet.
Kritiken mot jobb och utvecklingsgarantins tredje fas har framförallt handlat om en inlåsningseffekt som försvårar att gå vidare till den öppna arbetsmarknaden samt att även utbildningsinsatser borde kunna ingå i fas3.
Det finns också kritik för bristfällig handledning, meningslös sysselsättning eller att arbetsuppgifter som utförs konkurrerar med det privata näringslivet. Detta kan verka minst sagt motsägelsefullt att fas3 dels skulle tränga undan vanliga jobb och samtidigt handla om meningslösa, konstlade arbetsuppgifter. Detta speglar rätt väl svårigheten med arbetsmarknadspolitiska åtgärder där vägen är ganska smal mellan de båda dikena att arbetsuppgifterna skall vara meningsfulla och samtidigt inte tränga undan vanliga jobb.
Även om ekonomin återhämtar sig snabbt i vårt land och näringslivet behöver anställa allt fler kommer vi även i framtiden att behöva både olika arbetsmarknadspolitiska åtgärder och framförallt yrkesutbildningar som svarar mot de behov som företagen efterfrågar.
Att i riksdagen driva igenom ett idiotstopp av fas3 är som att kasta ut barnet med badvattnet. Det skapar visserligen uppmärksamhet i media och det kanske kan upplevas som en tydlig markering från oppositionens sida om att fas3 inte fungerar tillräckligt bra, men det är inte särskilt konstruktivt. Varken de rödgröna eller Sverigedemokraterna kunde i riksdagsdebatten ge besked om vad de vill ha istället. Att skrota fas3 vore en katastrof för många långtidsarbetslösa.
Istället för att avveckla fas3 måste programmet förbättras och utvecklas. Ta tillvara det som är bra och genomför nödvändiga förbättringar. Utbilda anordnarnas handledare för ökad kvalitet, tillåt att utbildning får ingå i programmet och bygg in ekonomiska stimulansmedel som uppmuntrar anordnare att jobba för att deltagarna ska komma ut på den ordinarie arbetsmarknaden.
Lars-Axel Nordell
Riksdagsledamot (kd)
Många ideella organisationer har ställt upp och tagit emot långtidsarbetslösa och kunnat erbjuda en meningsfull sysselsättning för många genom fas3. Det har på ett naturligt sätt gått att kombinera det ideella föreningsarbetets engagemang och goda idéer med långtidsarbetslösas behov av att komma ut på en arbetsplats. Efter riksdagsbeslutet nåddes jag av signaler att föreningar plötsligt tvekar och avvaktar med att planera för att kunna ta emot fler fas3:are.
Många av de som blivit anvisade plats i föreningslivet vittnar om hur de för första gången känt sig behövd, fått bra arbetskompisar och fått ägna sig åt något meningsfullt. Goda exempel finns bl a från nykterhetsrörelsen och second hand verksamhet, för att nu nämna några. Det är framförallt det civila samhället och kommunsektorn som berett plats för långtidsarbetslösa i fas 3, medan det är mer ovanligt i det privata näringslivet.
Kritiken mot jobb och utvecklingsgarantins tredje fas har framförallt handlat om en inlåsningseffekt som försvårar att gå vidare till den öppna arbetsmarknaden samt att även utbildningsinsatser borde kunna ingå i fas3.
Det finns också kritik för bristfällig handledning, meningslös sysselsättning eller att arbetsuppgifter som utförs konkurrerar med det privata näringslivet. Detta kan verka minst sagt motsägelsefullt att fas3 dels skulle tränga undan vanliga jobb och samtidigt handla om meningslösa, konstlade arbetsuppgifter. Detta speglar rätt väl svårigheten med arbetsmarknadspolitiska åtgärder där vägen är ganska smal mellan de båda dikena att arbetsuppgifterna skall vara meningsfulla och samtidigt inte tränga undan vanliga jobb.
Även om ekonomin återhämtar sig snabbt i vårt land och näringslivet behöver anställa allt fler kommer vi även i framtiden att behöva både olika arbetsmarknadspolitiska åtgärder och framförallt yrkesutbildningar som svarar mot de behov som företagen efterfrågar.
Att i riksdagen driva igenom ett idiotstopp av fas3 är som att kasta ut barnet med badvattnet. Det skapar visserligen uppmärksamhet i media och det kanske kan upplevas som en tydlig markering från oppositionens sida om att fas3 inte fungerar tillräckligt bra, men det är inte särskilt konstruktivt. Varken de rödgröna eller Sverigedemokraterna kunde i riksdagsdebatten ge besked om vad de vill ha istället. Att skrota fas3 vore en katastrof för många långtidsarbetslösa.
Istället för att avveckla fas3 måste programmet förbättras och utvecklas. Ta tillvara det som är bra och genomför nödvändiga förbättringar. Utbilda anordnarnas handledare för ökad kvalitet, tillåt att utbildning får ingå i programmet och bygg in ekonomiska stimulansmedel som uppmuntrar anordnare att jobba för att deltagarna ska komma ut på den ordinarie arbetsmarknaden.
Lars-Axel Nordell
Riksdagsledamot (kd)
torsdag 19 maj 2011
Höjd alkoholskatt ger bättre folkhälsa
Debattinlägget publicerat i Hemmets Vän den 19 maj 2011
Der är inte alls förvånade att alkoholindustrin varnar för de näringspolitiska konsekvenserna av den höjning av alkoholskatten som regeringen aviserat. De pekar på risken för ökad privatinförsel och smuggling från länder där dessa varor går att komma över till billigare pris, vilket skulle drabba de svenska sprit- och vinleverantörerna.
Självklart finns det ett samband mellan alkoholpriserna och den privata införseln. Men det finns också ett mycket starkt samband mellan alkoholpriserna och totalkonsumtionen av alkohol och därmed folkhälsan, oavsett var alkoholen kommer ifrån.
När regeringen föreslår höjd alkoholskatt gör man det för att stärka statskassan samtidigt som det motiveras av folkhälsoskäl.
För sex år sedan gick debattens vågor höga om alkoholskatterna i Sverige. Inspirerade av Finland som då hade sänkt skatten med 40 %, föreslog Kent Härstedt och Alkoholinförselutredningen att skatten i vårt land skulle sänkas med 40% på sprit och 15% på vin. Förslaget motiverades av att vi måste anpassa oss till skattenivåerna inom EU och på så vis minska privatinförseln av alkohol.
Det är möjligt att privatinförseln minskade i Finland men framförallt ökade alkoholkonsumtion och därmed ökade antalet våldsbrott kraftigt. Detta insåg man i Finland som tog sitt förnuft till fånga och höjde alkoholskatten igen.
Statens Folkhälsoinstitut redovisade beräkningar på vilka effekter de föreslagna skattesänkningar skulle få på folkhälsan i vårt land. De kom fram till att antalet sjukskrivningsdagar skulle öka med 1,9 miljoner, att vi skulle få 1.627 fler misshandelsfall och 289 fler dödsfall. Allt pga den sänkta skatten på vin och sprit. Dessa siffror talade sitt tydliga språk och den föreslagna sänkta skatten på alkohol placerades i papperskorgen.
Sedan dess har alkoholkonsumtionen successivt minskat i vårt land inte minst bland ungdomsgrupperna vilket är glädjande, även om den alltjämt ligger på en alldeles för hög nivå. Tyvärr verkar den dock öka i gruppen kvinnor över 50, där lådvinet anses ligga bakom ökningen.
Innan Sverige gick med i EU var det lättare att använda prisinstrumentet, eftersom våra gränser i princip var stängda för privatinförsel. Då fanns inte dagens extremt höga införselkvoter där varje person helt lagligt vid varje tillfälle får föra in 220 liter alkohol till Sverige (10 liter starksprit, 10 liter starkvin, 90 liter vin och 110 liter starköl) Den mängden motsvarar drygt 20 liter hundraprocentig alkohol, vilket är mer än dubbelt så mycket som svensken i genomsnitt dricker per år.
Förutom de 220 litrarna är det helt lagligt att för egen konsumtion inför t ex ett 50-års firande föra in i princip hur mycket alkohol som helst i landet. Egentligen är tullens enda möjlighet att stoppa sådana transporter ev övervikt av fordonet eller släpkärran. Mycket talar för att många av dessa transporter egentligen handlar om näringsverksamhet och inget annat.
Sverige har lyckats få EU att inte enbart betrakta alkoholen som en näringspolitisk fråga utan även som en folkhälsofråga. Nu är det hög tid att arbeta för höjda alkoholskatter bland EU:s länder och sänkta införselkvoter. En harmonisering av skattenivåerna vore bra för att göra privatinförseln ointressant men det får inte ske till priset av att vi sänker våra alkoholskatter.
Alkohol och andra droger är ofta boven i dramat när det gäller kvinnomisshandel, våldtäkter, gatuvåld mm. Vi vet att 80 procent av våldsbrotten är relaterade till alkohol och 99 procent av det grova ungdomsvåldet. Vi vet också att 385.000 barn växer upp i riskbruksmiljöer.
Mycket kan göras på kommunal nivå för att minska alkovåldet, bl a genom ökad tillsyn, restriktiv tillståndsgivning och tidigareläggning av stängningstiderna på krogen. Men utifrån totalkonsumtionsmodellen vet vi att statens prisinstrument är något av det mest effektiva för att sänka alkoholkonsumtionen. Därmed kan regeringens aviserade höjning av alkoholskatterna innebära minskade alkoholskador, en tryggare uppväxtmiljö för barnen och en förbättrad folkhälsa.
Lars-Axel Nordell, Örebro
Riksdagsledamot (KD)
Der är inte alls förvånade att alkoholindustrin varnar för de näringspolitiska konsekvenserna av den höjning av alkoholskatten som regeringen aviserat. De pekar på risken för ökad privatinförsel och smuggling från länder där dessa varor går att komma över till billigare pris, vilket skulle drabba de svenska sprit- och vinleverantörerna.
Självklart finns det ett samband mellan alkoholpriserna och den privata införseln. Men det finns också ett mycket starkt samband mellan alkoholpriserna och totalkonsumtionen av alkohol och därmed folkhälsan, oavsett var alkoholen kommer ifrån.
När regeringen föreslår höjd alkoholskatt gör man det för att stärka statskassan samtidigt som det motiveras av folkhälsoskäl.
För sex år sedan gick debattens vågor höga om alkoholskatterna i Sverige. Inspirerade av Finland som då hade sänkt skatten med 40 %, föreslog Kent Härstedt och Alkoholinförselutredningen att skatten i vårt land skulle sänkas med 40% på sprit och 15% på vin. Förslaget motiverades av att vi måste anpassa oss till skattenivåerna inom EU och på så vis minska privatinförseln av alkohol.
Det är möjligt att privatinförseln minskade i Finland men framförallt ökade alkoholkonsumtion och därmed ökade antalet våldsbrott kraftigt. Detta insåg man i Finland som tog sitt förnuft till fånga och höjde alkoholskatten igen.
Statens Folkhälsoinstitut redovisade beräkningar på vilka effekter de föreslagna skattesänkningar skulle få på folkhälsan i vårt land. De kom fram till att antalet sjukskrivningsdagar skulle öka med 1,9 miljoner, att vi skulle få 1.627 fler misshandelsfall och 289 fler dödsfall. Allt pga den sänkta skatten på vin och sprit. Dessa siffror talade sitt tydliga språk och den föreslagna sänkta skatten på alkohol placerades i papperskorgen.
Sedan dess har alkoholkonsumtionen successivt minskat i vårt land inte minst bland ungdomsgrupperna vilket är glädjande, även om den alltjämt ligger på en alldeles för hög nivå. Tyvärr verkar den dock öka i gruppen kvinnor över 50, där lådvinet anses ligga bakom ökningen.
Innan Sverige gick med i EU var det lättare att använda prisinstrumentet, eftersom våra gränser i princip var stängda för privatinförsel. Då fanns inte dagens extremt höga införselkvoter där varje person helt lagligt vid varje tillfälle får föra in 220 liter alkohol till Sverige (10 liter starksprit, 10 liter starkvin, 90 liter vin och 110 liter starköl) Den mängden motsvarar drygt 20 liter hundraprocentig alkohol, vilket är mer än dubbelt så mycket som svensken i genomsnitt dricker per år.
Förutom de 220 litrarna är det helt lagligt att för egen konsumtion inför t ex ett 50-års firande föra in i princip hur mycket alkohol som helst i landet. Egentligen är tullens enda möjlighet att stoppa sådana transporter ev övervikt av fordonet eller släpkärran. Mycket talar för att många av dessa transporter egentligen handlar om näringsverksamhet och inget annat.
Sverige har lyckats få EU att inte enbart betrakta alkoholen som en näringspolitisk fråga utan även som en folkhälsofråga. Nu är det hög tid att arbeta för höjda alkoholskatter bland EU:s länder och sänkta införselkvoter. En harmonisering av skattenivåerna vore bra för att göra privatinförseln ointressant men det får inte ske till priset av att vi sänker våra alkoholskatter.
Alkohol och andra droger är ofta boven i dramat när det gäller kvinnomisshandel, våldtäkter, gatuvåld mm. Vi vet att 80 procent av våldsbrotten är relaterade till alkohol och 99 procent av det grova ungdomsvåldet. Vi vet också att 385.000 barn växer upp i riskbruksmiljöer.
Mycket kan göras på kommunal nivå för att minska alkovåldet, bl a genom ökad tillsyn, restriktiv tillståndsgivning och tidigareläggning av stängningstiderna på krogen. Men utifrån totalkonsumtionsmodellen vet vi att statens prisinstrument är något av det mest effektiva för att sänka alkoholkonsumtionen. Därmed kan regeringens aviserade höjning av alkoholskatterna innebära minskade alkoholskador, en tryggare uppväxtmiljö för barnen och en förbättrad folkhälsa.
Lars-Axel Nordell, Örebro
Riksdagsledamot (KD)
tisdag 17 maj 2011
Europeiskt teckenspråksinstitut till Örebro
Debattartikeln införd i Nerikes Allehanda 14 maj 2011
Idag är det 30 år sedan Sveriges riksdag, som första land i världen, fattade beslutet att erkänna teckenspråket som de dövas första språk. Teckenspråket är inte internationellt, som många felaktigt tror, utan varje land har sitt eget teckenspråk, som har utvecklats på samma sätt som det talade språket. Uppskattningsvis finns det 100 000 teckenspråksanvändare i vårt land och många av dem bor i Örebro.
I fjol utropade sig Örebro till Europas teckenspråkshuvudstad. Det kanske kan verka lite väl pretentiöst men Örebro är faktiskt unikt på detta område. Hela 25 procent av Sveriges alla döva bor i Örebro och därmed är teckenspråket det näst största språket efter talad svenska.
Riksgymnasiet för döva är sedan lång tid tillbaka placerat i Örebro och vår tolkcentral lär vara Europas största i sitt slag. Här finns också andra skolor och verksamheter som riktar sig till döva och hörselskadade.
Behovet av teckentolkar är särskilt stort i Örebro men statsbidraget för teckentolkning har sedan länge missgynnat oss eftersom det till stor del bygger på antal invånare och inte antal brukare. Statsbidraget skiljer faktiskt 1000 kr per tolkuppdrag mellan Gävleborg som får mest och Örebro län som får minst. Jag har både i SKL och i riksdagen jobbat för en förändring och i höstas startade en utredning som fått uppdraget att se över hur statsbidraget ska fördelas.
Det många inte känner till är att den ideella föreningen Europeiskt Teckenspråkscenter i Örebro idag förvaltar världens största internationella teckenspråkslexikon på Internet. Denna innovation, som har namnet Spread the Sign omfattar hittills 12 olika språk, har uppmärksammats internationellt. I Spanien vann de nyligen pris som bästa webbtjänst för medborgarna, i Tjeckien fick de 1: a pris i Language Award och av Europakommissionen har de blivit nominerade till”Best Practice in Europe 2010”.
I dagarna kommer dessutom detta hjälpmedel att finnas tillgängligt via en applikation till pekskärmsmobilerna iPhone.och Android. Därmed blir det möjligt för 10 länder i Europa att ladda ned sitt lands teckenspråk direkt till mobilen.
För att säkra ”Spread the signs” framtid och för att det ska kunna bli ett hjälpmedel för teckenspråkiga i hela Europa har jag i en motion till riksdagen, föreslagit att regeringen ska verka för att ett europeiskt teckenspråksinstitut för teckenspråkets dokumentation och tillgängliggörande etableras i Sverige och Örebro. Ett Sign Language Institute skulle därmed bli det andra EU-institutet i Sverige vid sidan om EU:s smittskyddsinstitut, European Centre for Disease Control (ECDC), som sedan 2005 är förlagt till Stockholm.
Ett sådant institut har stora utvecklingsmöjligheter och är viktigt för forskningen samt det fortsatta arbetet med att öka tillgängligheten för döva och hörselskadade i ett gränslöst Europa.
Lars-Axel Nordell (KD) Örebro
Riksdagsledamot
Idag är det 30 år sedan Sveriges riksdag, som första land i världen, fattade beslutet att erkänna teckenspråket som de dövas första språk. Teckenspråket är inte internationellt, som många felaktigt tror, utan varje land har sitt eget teckenspråk, som har utvecklats på samma sätt som det talade språket. Uppskattningsvis finns det 100 000 teckenspråksanvändare i vårt land och många av dem bor i Örebro.
I fjol utropade sig Örebro till Europas teckenspråkshuvudstad. Det kanske kan verka lite väl pretentiöst men Örebro är faktiskt unikt på detta område. Hela 25 procent av Sveriges alla döva bor i Örebro och därmed är teckenspråket det näst största språket efter talad svenska.
Riksgymnasiet för döva är sedan lång tid tillbaka placerat i Örebro och vår tolkcentral lär vara Europas största i sitt slag. Här finns också andra skolor och verksamheter som riktar sig till döva och hörselskadade.
Behovet av teckentolkar är särskilt stort i Örebro men statsbidraget för teckentolkning har sedan länge missgynnat oss eftersom det till stor del bygger på antal invånare och inte antal brukare. Statsbidraget skiljer faktiskt 1000 kr per tolkuppdrag mellan Gävleborg som får mest och Örebro län som får minst. Jag har både i SKL och i riksdagen jobbat för en förändring och i höstas startade en utredning som fått uppdraget att se över hur statsbidraget ska fördelas.
Det många inte känner till är att den ideella föreningen Europeiskt Teckenspråkscenter i Örebro idag förvaltar världens största internationella teckenspråkslexikon på Internet. Denna innovation, som har namnet Spread the Sign omfattar hittills 12 olika språk, har uppmärksammats internationellt. I Spanien vann de nyligen pris som bästa webbtjänst för medborgarna, i Tjeckien fick de 1: a pris i Language Award och av Europakommissionen har de blivit nominerade till”Best Practice in Europe 2010”.
I dagarna kommer dessutom detta hjälpmedel att finnas tillgängligt via en applikation till pekskärmsmobilerna iPhone.och Android. Därmed blir det möjligt för 10 länder i Europa att ladda ned sitt lands teckenspråk direkt till mobilen.
För att säkra ”Spread the signs” framtid och för att det ska kunna bli ett hjälpmedel för teckenspråkiga i hela Europa har jag i en motion till riksdagen, föreslagit att regeringen ska verka för att ett europeiskt teckenspråksinstitut för teckenspråkets dokumentation och tillgängliggörande etableras i Sverige och Örebro. Ett Sign Language Institute skulle därmed bli det andra EU-institutet i Sverige vid sidan om EU:s smittskyddsinstitut, European Centre for Disease Control (ECDC), som sedan 2005 är förlagt till Stockholm.
Ett sådant institut har stora utvecklingsmöjligheter och är viktigt för forskningen samt det fortsatta arbetet med att öka tillgängligheten för döva och hörselskadade i ett gränslöst Europa.
Lars-Axel Nordell (KD) Örebro
Riksdagsledamot
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
