torsdag 16 april 2009

Folkbildning för demokratins skull

Idag debatterade vi folkbildning i riksdagen och jag fick föra Kristdemokraterna talan i debatten. Jag konstaterade att allt sedan den legendariske nykterhetskämpen och riksdagsmannen ”Oscar Olsson med skägget” genomförde den första studiecirkeln år 1902 har folkbildningen varit ett viktigt redskap för svensk folkrörelse och för demokratiutvecklingen i vårt land.

Folkbildning syftar till att på ett demokratiskt och jämlikt sätt få medborgarna att ta till sig ny kunskap och nya värderingar. Folkbildningens unika roll ligger framförallt i dess pedagogik, dess demokratiska roll och dess kunskapssyn. Folkbildningen ska vara fri från statlig styrning och frivillig för deltagarna.

Plus 490 mkr till folkbildningen
Alliansregeringen valde att höja det statliga anslaget till folkbildningen med 490 miljoner till 3,2 miljarder kronor, vilket också den rödgröna oppositionen sade sig vara nöjd med. Däremot krävde Socialdemokraterna i en motion statliga åtgärder för att förmå kommunsektorn att också höja sina anslag till folkbildningen.

Som Kristdemokrat framhöll jag att vi slår vakt om det kommunala självstyret och att det är upp till varje kommun att bestämma nivån på folkbildningsanslaget. Samtidigt markerade jag att kulturpolitiken och folkbildningen är viktiga pusselbitar i det kommunala och regionala utvecklingsansvaret och i dess utvecklingsstrategi. Detta kommer också till uttryck i den portföljmodell som förespråkas i den nyligen presenterade kulturutredningen.

Visst är det oroande när kommuner inte anser sig ha råd att prioritera folkbildningen. Det finns också exempel på kommuner som visserligen anslår pengar men som avskaffat långsiktiga, förutsägbara bidragssystem till folkbildningen för att istället stödja kortsiktiga enskilda insatser som studieförbunden gör och som ibland inte ens behöver vara folkbildning.

Annan folkbildning ger flexibilitet
Vänsterpartiet efterfrågade anpassningar av bidragsregler för att bl a åstadkomma en större åldersintegrering. Vänstern hade tydligen missat att det är just för att tillgodose dessa behov som ”Annan Folkbildningsverksamhet” införts som ett viktigt komplement till cirkeln.

Och utifrån den enkla tumregeln ”korta, långa, unga och många” kan valet av denna verksamhetsform motiveras där en studiegrupp antingen möts vid ett enskilt tillfälle, eller att verksamheten pågår mer än i 40 veckor, eller där deltagarna är under 13 år, eller där antalet deltagare är över 12 personer.

1 kommentar:

Anders Fintling sa...

Jag tycker folkbildning är superviktigt, det har med hela landets kvalitet att göra. Däremot är 90% av folkbildning inriktad på hobbynivå (känns det som). Jag tycker det skulle finnas anledning att i högre grad stimulera viss viktiga kärnområden (Kanske t.om. ge en premie på säg 1000-2000 kr efter slutförd kurs, samt resurser så kursen kan genomföras på ett bra sätt) där det är viktigt att utöka kunskapen.

t.ex. hushållsekonomi
-matematik
-svenska
-engelska
-hushållsjuridik
-miljökunskap
-Enerighushållning
-kunskap i företagande
-Fastighetskunskap praktisk och teoretisk.
-Hälsa

Ökar vi kunskapen i samhället på de här områdena så kommer det betalas tillbaka i dolda statliga och kommunala inkomster, därför kan inte en samhällskalkyl att satsa stort och prioritera den här typen av områden inte misslyckas.