Lars-Axel Nordell vid Tillgänglighetsmarschen i Örebro den 29 maj 2010

Jag har sedan drygt ett år tillbaka fått förtroendet att företräda invånarna Örebro län i Sveriges riksdag. Därmed har jag tagit med mig mer än 20 års erfarenhet av sjukvårdspolitik och handikappolitik till socialutskottet där jag är Kristdemokraternas talesman i folkhälso- och handikappolitiska frågor.

Den kristdemokratiska politiken är förankrad i en människosyn som utgår från människans lika och okränkbara värde och som samtidigt erkänner att alla människor är olika. Utifrån sina egna villkor ska alla ha rätt till delaktighet och gemenskap i samhället.

Vi menar att graden av funktionsnedsättning är en följd av samhällets oförmåga att gå människor med funktionsnedsättning till mötes.

Tillgänglighet får aldrig betraktas som ett särintresse utan ska ses som ett allmänintresse. Vi vill se generella åtgärder före särlösningar. Att vi har färdtjänst får aldrig leda till minskad tillgånglighet på våra tåg och bussar.

Tio år efter startskottet för en den nationella handlingsplanen för ”ett samhälle tillgängligt för alla” står vi nu här på Stortorget i Örebro och konstaterar att det inte räckte med välformulerade och ambitiösa planer.

En titt i backspegeln visar att det faktiskt inte hände särskilt mycket konkret de första åren. Mycket snack och lite verkstad kan man säga. Det gick riktigt sakta i början och trots att regeringen tillsammans med SKL lyckats öka tempot i slutspurten kommer vi inte att nå målet detta år.

En undersökning från 2008 visar att nio av tio kommuner hade åtgärdat mindre än hälften av uppenbara hinder. Många myndigheter har också halkat efter i tillgänglighetsarbetet.

I Örebro län är det fem kommuner som svart på undersökningen och enl SKL kommer dessa kommuner inte att nå målet detta år.
I Örebro och Karlskoga kommer högst 75 procent av de enkelt avhjälpta hindren att vara åtgärdade.

Regeringens skrivelse ”Uppföljning av den nationella handlingsplanen för HK-politiken och grunden för en strategi framåt” kommer att behandlas i riksdagen nästa vecka.

Syftet är att skapa en samhällsgemenskap med mångfald som grund där personer med funktionsnedsättning blir fullt delaktiga i samhällslivet. Det är en femårig strategi som ska bygga på nedbrutna delmål och en tydlig uppföljningsstruktur och en årlig totalredovisning.

En bra metod som används i allt fler sammanhang är sk Öppna jämförelser, der medborgarna kan jämföra allt ifrån operationsköer till resultatet av livsmedelsinspektioner vid restauranger på den egna orten.

För att kunna mäta tillgänglighet måste lämpliga index tas fram med ett antal tillgänglighetskriterier. Genom öppna jämförelser kan sedan resultatet presenteras kommunvis. I dag har en tredjedel av landets kommuner guider på internet som beskriver tillgängligheten på olika platser och lokaler.

Under den allmänna motionstiden lämnade jag in en motion som krävde översyn av fördelningen av statsbidrag till vardagstolkning för döva. Eftersom statsbidraget delvis baseras på invånarantal och inte utifrån antalet brukare får vi i Örebro län minst per tolkuppdrag trots att behoven är störst här. Vi får 1.000 kr mindre per tolkuppdrag än Gävleborg som får mest.

I veckan fick jag det efterlängtade beskedet att det blir en ny översyn med syfte att få en rättvisare fördelning av statsbidraget.

Kristdemokraterna har sedan länge efterfrågat en lag mot diskriminering av funktionshindrade och en utredning har gjorts som blev färdig nu i vår.

I veckan som gick kom det efterlängtade beskedet att Alliansregeringen har för avsikt att komplettera diskrimineringslagstiftningen med ett förslag till hur bristande tillgänglighet kan betraktas som diskriminering. Förslaget kommer inom kort att sändas ut på remiss.

Till sist: Min förhoppning är att en sådan diskrimineringslag inte ska behöva fälla någon för diskriminering. Jag är övertygad om att själva förekomsten av lagen kommer att sätta ett ökat tryck på det svenska samhället att genomföra full tillgänglighet.