Under en veckas tid kunde jag och min fru Inga-Lill följa den dramatiska händelseutvecklingen i Egypten och Libyen via TV:n på vårt hotell i Aqaba i Jordanien.
Ett antal TT-meddelanden dök också upp i mobiltelefonen i form av sms. Ett handlade om att Byggmark tagit silver i VM-slalom i Tyskland medan ett annat rapporterande om händelseutvecklingen i mellanöstern med bl a stridsflyg som öppnade eld mot demonstranter i den libyska huvudstaden Tripoli.
När vi tittade ut över den smala viken i röda havet kunde vi se Egypten till vänster och Israel till höger där vi tydligt kunde urskilja staden Eilat och 5 km bakom oss hade vi Saudiarabien.
Vi besökte den bortglömda staden Petra från 500-talet f. kr. Hittills har bara ca 35 procent grävts ut men den är mycket sevärd och sträcker sig över ett jättestort område. Pelare, grottor och utsmyckningar är uthuggna direkt i de jättehöga bergväggarna. Mest känd är den sk skattkammaren som ser ut som ett klassiskt pampigt palats i flera våningar med stora pelare, allt uthugget uppifrån och ner i de gigantiska stenklipporna. Det var varmt när vi var i Petra och i ett sms framgick det att det var 30 grader kallt i Sverige samtidigt som vi hade 30 grader varmt.
Det var stor dramatik i omvärlden men i Jordanien var allt lugnt. Man skulle kunna ha tänkt sig att upproren och demonstrationerna skulle ha spridit sig också dit men så var inte fallet. Till skillnad från Libyen har Jordanien en ganska populär kung. På grund av det lugna läget i Jordanien styrde också charterföretagen över sina resor från Egypten till Jordanien.
Flygplatsen i Aqaba har bara två gater och verkar vara mindre än Örebros flygplats. När det var dags för oss att flyga hem till Svea Rike möttes vi av orkestrar som firade att det första direktflyget från Norge hade anlänt. Bl a spelade en vandringsorkester med säckpipor framför flygplatsentrén. Jordaniens kung hade precis hållit ett välkomsttal för de norska charterpassagerarna från Stavanger.
På planet hem fick jag kontakt med en professor i botanik som inbjöd mej till Naturhistoriska museet i Stockholm för att bl a ta del av Sven J Enanders herbarier som finns bevarat där. Enander, som också kallades Salixkungen, var en framstående botaniker och dessutom kyrkoherde och riksdagsledamot från min hemby Lillhärdal i Härjedalen. Han ersattes i riksdagen 1908 sedan riksdagskollegan PP Waldenström, som också var Missionsförbundets grundare, vid ett predikobesök i missionskapellet i byn ställt frågan om de inte hade någon bättre att skicka till Stockholm än Enander.
Ett antal TT-meddelanden dök också upp i mobiltelefonen i form av sms. Ett handlade om att Byggmark tagit silver i VM-slalom i Tyskland medan ett annat rapporterande om händelseutvecklingen i mellanöstern med bl a stridsflyg som öppnade eld mot demonstranter i den libyska huvudstaden Tripoli.
När vi tittade ut över den smala viken i röda havet kunde vi se Egypten till vänster och Israel till höger där vi tydligt kunde urskilja staden Eilat och 5 km bakom oss hade vi Saudiarabien.
Vi besökte den bortglömda staden Petra från 500-talet f. kr. Hittills har bara ca 35 procent grävts ut men den är mycket sevärd och sträcker sig över ett jättestort område. Pelare, grottor och utsmyckningar är uthuggna direkt i de jättehöga bergväggarna. Mest känd är den sk skattkammaren som ser ut som ett klassiskt pampigt palats i flera våningar med stora pelare, allt uthugget uppifrån och ner i de gigantiska stenklipporna. Det var varmt när vi var i Petra och i ett sms framgick det att det var 30 grader kallt i Sverige samtidigt som vi hade 30 grader varmt.
Det var stor dramatik i omvärlden men i Jordanien var allt lugnt. Man skulle kunna ha tänkt sig att upproren och demonstrationerna skulle ha spridit sig också dit men så var inte fallet. Till skillnad från Libyen har Jordanien en ganska populär kung. På grund av det lugna läget i Jordanien styrde också charterföretagen över sina resor från Egypten till Jordanien.
Flygplatsen i Aqaba har bara två gater och verkar vara mindre än Örebros flygplats. När det var dags för oss att flyga hem till Svea Rike möttes vi av orkestrar som firade att det första direktflyget från Norge hade anlänt. Bl a spelade en vandringsorkester med säckpipor framför flygplatsentrén. Jordaniens kung hade precis hållit ett välkomsttal för de norska charterpassagerarna från Stavanger.
På planet hem fick jag kontakt med en professor i botanik som inbjöd mej till Naturhistoriska museet i Stockholm för att bl a ta del av Sven J Enanders herbarier som finns bevarat där. Enander, som också kallades Salixkungen, var en framstående botaniker och dessutom kyrkoherde och riksdagsledamot från min hemby Lillhärdal i Härjedalen. Han ersattes i riksdagen 1908 sedan riksdagskollegan PP Waldenström, som också var Missionsförbundets grundare, vid ett predikobesök i missionskapellet i byn ställt frågan om de inte hade någon bättre att skicka till Stockholm än Enander.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar